UTKAST

”Bitar” kallas små godsaker i ett konditorisortiment – här kommer bitar ur den utställning som vi visade på Stadsbiblioteket år ****.

Brödämnena ligger på mjölade dukar hos ’Dybos’

Ovan syns brödämnen på mjölade dukar hos Dubois’ Bageri, Vaksalagatan 12. De ska bli franskbröd när de ’bakas av’. En gång var det, jämte Åbergs ute i Svart­bäcken, Uppsalas största bageri. Ugnen är en ’tyskugn. Fr v Erik Andersson, Helge Krantz och Nils Domberg. Fotot ovan är från Uppsala Universitetsbiblioteks samlingar och är taget på 1920-talet av okänd fotograf

T v visas en av de fyra nya träskulpturer med bageri­motiv, som konstnären Hans Lustig har gjort till utställningen. Mannen t v står i ”sumpgropen”. I utställningen kunde man lära sig flera ord ur bagarspråket.

 

På Konditorfackskolans tid

Elevernas prov­arbeten vid dåva­rande Konditori­fackskolan granskas av fr v konditormästarna Folke Björkman och Arne Lind, t h konditor Arne Lund, ombud för Livs avd 23 som det hette en gång. I dag finns en gymnasielinje med bageriutbildning i Ekebyskolan.

Hantverk sa man förr

De sista 50 åren har många av sådana moment kommit bort. Mazariner är fabriksprodukter som mycket annat.  Men även om maskiner och leverantörer av ingredienser tagit över  finns det fortfarande kvar ett behov av yrkeskunnande

– Bake off-teknik och långväga brödtrans­porter skapar ett svårt konkurrenstryck för många mindre i näringen, säger Walter Härtfelder, som var lärare på Konditorfackskolan. Han tror att den allt starkare kafékulturen kan ge plats för nya sortiment hos de små tillverkarna. 1 USA är dekonditormästamatark, säger han.

Snabba steg – vana händer

Mikael Boklund får hjälp av Berit Alarik att styra degen.[clear][clear-line]

På Uppsalas då största bageri, Skogaholms, ska kanelbröd just bakas av.Bilden till höger visar hur vetedegen kommer fram på bandet efter att ha kavlats ut till rätt tjocklek och bredd.  Kanelkrämen – remonsen är påförd  mitt på degsträngen och degen rullas upp till en sträng av styrskenan. Berit Alarik passar medan Mikael snabbt rättar till. Det går fort. Strängen går vidare till en automatsax som klipper till rätt längd. För klippte man för hand vet Mikael. Se’n snabba steg fram och tillbaka längs linjen. Och se! Ämnena närmar sig ugnen. Men först ska de passera en jäskammare, ett parti av den stora ugnen. Idag är bageriet borta. Som Juvel, Uppsala Bröd, Dubois’, Åbergs och andra stora som funnits i stan.

 

Livsmedelskrisen vid Första världskriget väckte kooperativa idéer

På initativ av bageri-arbetaren Otto Ottander bildades en Konsum-förening på 20-talet. År 1930 köpte man också Erik Nymans bageri på Kungsängsgatan 28. I slutet av 40-talet byggdes nytt på Märsta-gatan. Foto 1941, från Arne Lund som sitter t v längst fram på bilden.

GK – det lokala bageriet

Helena på GK-bageriet tar ut ett stick med solrosbröd ur ugnen. Ugnsvär­men känns i ansiktet. Snart ska en tur till kunderna iväg så brödet måste svalna, packas och lastas ut innan chauffören åker iväg. Se’n är det dags att vispa grädde, göra tårtor, dammsugare och lunchsmörgåsar.

Bagerier som har försvunnit

Gunnars hette en av sta’ns kända konditoriägare. Tillverkning och försäljning skedde i många år i det hus som fanns innan Tempohuset byggdes. Forumhuset skymtar längre bort i bilden. Gunnars hade också en butik i hörnet Trädgårdsgatan-Drottningatan.  Fotograf okänd. 

 

Vid Gunnars Konditori år 1954, Fr h Gustav Östlund, Stig Eriksson, Sten Karlsson, verkmästare Hedengran, Halvar Fredlund och ett steg upp Folke Reimer. Högst upp står Naess, sedan Bror Pettersson och Berg. Fr v Stig Fredriksson, Jakobsson och Bertil Angserud.

 

Stina Norrström drev ’10:ans Hembageri” på Bäverns gränd 10, vilket också är borta nu.

”…wienerbrödena, sockerkakorna och mazarinerna försvann…”

Det finns mycket att lära av historien när man försöker få framtiden att bli som man vill att den ska bli. Det är också en demokratisk rättighet för alla att få berätta sin historia, hög som låg.

Med utställningen vill vi hedra Uppsalas bageri- och konditoriarbetare genom tiderna. Vi vill också framhålla betydelsen av framlidne ”Buggar-Allans”, Allan Anderssons, dokumenta­tioner och hans skrift om Uppsalas bagerier. Tack Allan för ditt mödosamma detektivarbete!

En del säger att kvalitén i arbetet var bättre förr, att det var roligare då och att man stressade mindre. Kanske. Men hygienen, hjälpmedlen och jämställdheten då? Och framförallt, hur ska vi kunna återvinna så’nt som var positivt och uppnå att bagare och konditorer ska känna värdighet och respekteras för sitt kunnande? Och att ett bageriföretag ska kunna överleva med lokalt inriktad produktion också i framtiden?

Det finns även ett lokalt Uppsalaperspektiv, nämligen intresset för stadshistorien. Borta är Dubois’ och Linds och Gunnars Konditori och andra framträdande hus i innersta’n. Och där, i Dragarbrunn, växte många av dagens infödda upp. Hur hade de det som barn? Hur levde de?

10:ans Hembageri och alla kaféer, brödbutiker och mjölkbutiker har gett vika för 60- och 70-talets flervåningshus. Tvåvåningslängorna med butiker, hantverkare och arbetarbefolkning finns inte kvar.

”Å inte visste vi vad kärlek var förrän lilla Dagny kom till sta’n… På Kafe 7:an satt vi hela da’n… Wienerbrödens, sockerkakorna och mazarinerna försvann…”

Vem minns alls den miljön om 25 år till ifall de som var med inte får chans att berätta något? Industrisamhällets kulturarv rymmer minnen av en livsstil. Minnen som behövs för framtiden. Som ett talesätt lyder: ”Ett folk utan historia, är ett folk utan framtid.”

Arrangörer för utställningen var Livs avd 4 och Uppsala Industriminnesförening i samverkan med ABF. Utställningen stöddes av Statens Kulturråd, Folksam, TT-reklam, Uppsala kommuns Kulturnämnd, Konsumentföreningen Svea, Güntherska Hovkonditoriet och GK-bageriet.  Fotona från Skogaholms, GK-bageriet och Güntherska Hovkonditoriet är tagna av Anders Damberg i november 2002.  Andra bilder har tillhandahållits av Tomme Fredlund och Allan Andersson.  Lennart Göransson stod för text och produktion.