I skomakarmästaren Sven Anders Hägg efterlämnade anteckningar berättar han att år 1800 var skomakarna Uppsalas största yrkesgrupp. Av 182 mästare fördelade på 42 hantverk som då fanns i Uppsala var 20 skomakarmäst­are. Av dessa var en husskomakare, dvs. en skomakare som gick från hus till hus och tillverkade skor. Skräddarna var 16 till antalet, bagarna 8, garvarna 7 osv.

Det gamla hantverkets industrialisering möjliggjordes framförallt genom näringsfrihetens införande i Sverige 1846 och 1864, genom rätten till fri etable­ring, skråväsendets avveckling och aktiebolagslagens tillkomst. Efter detta behövde t.ex. städernas skomakare inte längre tillhöra något skrå eller någon hantverksförening.

Hästens 015j

Hästens på 30-talet.  Foto:  E Stensburg

I Uppsala illustreras detta påtagligt inom skohanteringens omvandling från traditionellt hantverk till industriell tillverkning. Såväl L. E. Larsson med Hästens Skofabrik som Johan Ekholm med AB Johan Ekholms skofabrik – Uppsalas två stora skofabrikanter – var i sitt ursprung traditionella hand­skomakare som successivt utvecklades via mindre vändmakeriverkstad i kombi­nation med detaljaffär till regelrätt fabriksmässig skotillverkning.

Ett uppsaliensiskt skoföretag med en något annorlunda inriktning var Karl Fritz Löfquist Skoreparation och Sportskofabrik som försåg en stor del av världens främsta idrottsmän och -kvinnor med idrottsskor.Här möter vi tre entreprenörer som var för sig utvecklade framgångsrika företag från att ha börjat som utpräglade hantverksföretag till att bli omfattande skoindustriföretag.

Men det började långt innan. I samband med grundgrävning 1934 på de s.k. Rudbeckska husets tomt vid Stora Torget påträffades fragment efter ett förhållandevis stort antal medeltida skor. Det som hittades var skofynd så pass välbehållna att det gick att få en god bild av medeltidens skohistoria. Och även om det inte finns några dokument eller liknande som kan berätta om hur skomakeriet var organiserat på medeltiden så ger fynden på Rudbeckska tomten en god bild av inte bara hur dåtidens skor såg ut utan också om att garvningen av det läder, som användes vid skotillverkningen, var av hög kvalitet. Här fanns också fragment av lagade skor.

Längs med Fyrisån i Svartbäcken fanns under 1800-talet en mängd hantverkare. Många av dessa sysslade med garveri och det var ju naturligt att verksamhet som krävde god tillgång på vatten lokaliserades just hit. Men det fanns garverier även på andra håll i staden. Exempelvis i kvarteret Svalan längs Vaksalagatan fanns garverier i åtminstone ett par hundra år.

Mer läsning och bilder

  • Se Efraim Stensburgs bilder från Hästens. >>
  • I Kersti Ullenhags bok Industriell utveckling och demokratisering (Uppsala Stads Historia V ) från 1984 finns ett utförligt och intressant kapitel om skoindustrin i Uppsala.