Namnet Skotjänst är välbekant för de flesta Uppsalabor och man känner till den lokal vid Stora Torget där ett företag med det namnet har legat sedan år 1939. Vad man kanske inte alltid känner till är hur omfattande Skotjänsts verksamhet en gång var. Exempelvis år 1955 sysselsatte man 20 medarbetare.  I denna bransch fanns i Sverige inte något företag som var större, kanske inte heller i övriga Europa. Endast i Stockholm och Malmö fanns ett par av ungefär samma storlek. Verksamheten omfattade naturligtvis främst reparation av skodon, men man reparerade också väskor och andra läder- och skinnvaror.

Gösta Lundin

Namnet Skotjänst är stark förknippat med namnet Gösta Lundin, känd både som skomakarmästare och som  en av Uppsalas ledande politiker under många år. Han föddes i Uppsala år 1902 och kom redan i 12-årsåldern i skomakarlära. År 1925 blev han mästare och öppnade sitt eget skomakeri  i en källarlokal på Timmermansgatan 18. Företaget växte och 1935 öppnade Gösta Lundin skomakeri på Ymergatan 11 i källaren under sin bostad. Företaget tog då namnet Skotjänst. Med stor skicklighet drev Lundin företaget vidare och byggde upp den rörelse som blev en av ledande inom landet.

Men Lundin var inte bara en framgångsrik företagare. Han lyckades också förena den rollen med en roll som kommunalpolitiker.

Skomakarmästare Gösta Lundin 1901-1069

Hans politiska intresse startade tidigt och ledde till ett engagemang inom socialdemokratin. Som en tidvis arbetslös tonårig skomakarlärling deltog han i hungerdemonstrationerna mot Hammarskjöld och han gav sig ut i Roslagen för att etablera politiska ungdomsklubbar. Han han fick snabbt ett antal förtroendeposter och blev t ex ordförande i Uppsala socialdemokratiska ungdomsklubb.

I mitten av 1930-talet hamnade han i kommunalpolitiken med ett första uppdrag som fattigvårdare med Petterslund som distrikt. År 1939 valdes han in som stadsfullmäktig och hamnade direkt i drätselkammaren, där han kom att verka i 29 år. Utöver detta var han ledamot och ordförande i en lång rad andra kommunala nämnder och organ. År 1959 efterträdde han Tycho Hedén som kammarens  ordförande och blev därmed kommunens ledande politiker.

Den 1 januari 1967 lämnade han rollen som drätselkammarens ordförande efter den borgerliga valframgången, men stod kvar som kommunalråd för den sociala avdelningen i ytterligare två år. Redan i juni 1969 avled han efter en tids sjukdom.

Som politiker ägnade han mycket intresse åt kommunikationsfrågorna och drev med ihärdighet projekt som tunneln under järnvägen på Vaksalagatan och tillkomsten av den nya bron på S.t Olofsgatan. Han var vidare djupt engagerad av sociala frågor och saneringen av vissa äldre bostadsområden som t ex Petterslund. Hans kulturella intresse var starkt och levande, speciellt för teater, och han var en av initiativtagarna till Uppsala-Gävle Stadsteater.

Marianne Söder berättar om sin far och om Skotjänst

Marianne Söder har gått genom sin far Ernst Sundströms privata arkiv och UNT:s historiska arkiv och skrivit följande berättelse om sin far och om företaget Skotjänst:

”Min far Ernst Sundström, som var född 1910, var skomakare och startade tidigt ett skomakeri på Korsbacken i Forkarby, Bälinge. Yrket hade han lärt av sin far. Under militärtjänsten var han skomakare på I8. År 1935 lade han ner skomakeriet och tog anställning på det nybildade Skotjänst i Uppsala. Vad som var orsakerna till det valet är jag osäker på men jag tror aldrig att han ångrade sig. Han var yrkesstolt, professionell, serviceinriktad och uppskattad av både kunder och arbetsgivare samt medarbetare.

Skotjänst hade en slogan “Sju skickliga skomakare sular snabbt slitstarkt skarvfritt” Denna slogan fanns att läsa på skyltfönstren berättar Göstas son Sture och det får oss att tro att det syftar på antalet anställda skomakare. 1939 startade Skotjänst sin verkstad, inlämningsställe och kontor på Stora Torget. Min far blev verkmästare där 1945 vilket innebar att han var arbetande chef. På 1940-talet arbetade i verkstaden på Stora Torget ett tiotal manliga skomakare och en kvinna med yrket nåtlerska. I butiken fanns en eller två kvinnor som betjänade kunderna.

Verkmästare Ernst Sundström
Vanja Wallsten
Verkstaden vid Stora Torget

År 1950 firar företaget 25-årsjubileum på Hantverksföreningen. I samband med banketten berättar Gösta Lundin om utvecklingen från Timmermansgatan till Ymergatan och Stora Torget och att det i dagarna är det taklagsfest för en ny lokal i det blivande Hantverkshuset. Företagets start 1925 var blygsam med minimalt kapital och maskinresurser. Då genomfördes 700 sulningar/år och 25 år senare görs 12000/år. Gösta Lundin sade i sitt tal att han tidigt fångats av Henry Fords ord om att ”tjänandets anda borde besjäla det produktiva livet och som ledstjärna hade satts att söka göra arbetet så effektivt och gott som möjligt.” Vidare tackade Gösta sin personal som väl förstått att verka enligt företagets idé och intentioner. Han framhöll att det inom företaget inte finns några ”hoppjerkor” – medarbetaren med den kortaste anställningen har arbetat i 3 år och den med den längsta har varit med ett 15-tal år.

En fest på 1950-talet. Gösta Lundin sitter som tredje från höger i främre raden.

Med på jubileet var utöver medarbetarna ett antal företagsledare, som bl a vd för August Johanssons Sko och läder AB. Lundin framhöll dem som en förträfflig huvudleverantör. Inte minst var dess förmåga att under krigstiden få fram material av stor betydelse för Skotjänst.

På 1950-talet startades ett inlämningsställe på Skolgatan 33 där en verkmästare, Lennart Johansson (1919-1985) arbetade.

Skolgatan 33. Lennart Johansson sitter till vänster på bilden.
Hantverkshuset på Storgatan 30 kom till stånd mycket tack vare Gösta Lundin, som var starkt pådrivande. Här inrymdes bl a Skotjänst stora verkstad.

Dessutom startades en huvudverkstad på ca 200 kvm med en imponerande stor och tiptop modern maskinpark i det nybyggda Hantverkshuset på Storgatan 30.

Genom lokalen gick ett transportband som gjorde att skorna hamnade vid rätt station. Där blev Tore Zettersten (1918-1993) verkmästare och där kom 10-15 man att arbeta och dit flyttade också kontoret. En stor del av reparationerna utfördes där och firman hade en bil som hämtade och lämnade skor på förmiddagen och åkte och lämnade reparerade skor på eftermiddagen på de olika inlämningsställena i centrum.

Tore Zettersten
Skomakarna ”påserar”

Företaget hade då infört ett kvittosystem där kunden fick den ena delen och den andra delen följde med skorna som skulle repareras med rätt åtgärd ikryssad. Efter reparation förpackades de i påsar och skickades tillbaka till rätt inlämningsställe.

I anslutning till 35 årsjubileet som också firas med medarbetarna m fl startar firman en ny form av kundservice. Om kunden lämnar in ett par skor för lagning på morgonen kan den mot en extra avgift få hämta dem i färdigreparerat skick samma dag kl 17.00, bortsett från lördagar och helgdagsaftnar. Totalt sysselsätter företaget år 1955 ca 20 yrkesskickliga medarbetare, sulning sker av 15000 par skor och smålagning av ytterligare 25000 par.

Skotjänst AB bildades som aktiebolag 1956 och då blev de tre verkmästarna aktieägare. Huvudparten av aktierna kom att ägas av Gösta Lundin med familj. Detta förstärkte troligen verkmästarnas lojalitet och de fortsatte att driva sina respektive ansvarsområde som om de varit deras helt egna företag. Detta var nog en viktig förutsättning för Gösta Lundins politiska karriär.

I mitten av 60-talet startade Skotjänst en klackbar på Vaksalagatan i etageplan till det nya Stadshuset med utgång intill viadukten på höger sida om gatan. Denna etablering och inriktning ser jag som en reaktion på alla nya klackbarer, som stack upp som svampar i marken. Dessa störde skomakarna på Skotjänst och framförallt deras yrkesstolthet. Klackbar startades även av företaget i det nybyggda Gränby Centrum i slutet av 60-talet. Inlämningsställen för skor fanns också i Heby och Rimbo.

Klackbaren vid Vaksalagatans viadukt
Rationalisering – Ernst Sundström vid en ny maskin

I UNT 1969-05-13 läser man en rubrik ”Satsning på döende hantverk: Maskin halvsular på en kvart” Artikeln inleds med ”Det är dåliga tider för de hedervärda skomakarna av den gamla stammen. Köp och slängmentaliteten har skomakarna mötts av för länge sedan. Kurvorna på lagningar som betalar sig av typ halvsulningar av den rejäla sorten har sjunkit katastrofalt de senaste 10-15 åren”.

I slutet av 1968 gjorde Skomakarmästaren en genomgång av företaget. Siffrorna för från de sista 15 åren talade sitt tydliga språk; 1954 halvsulades drygt 15650 par skor, 1968 rörde det sig bara om en tredjedel av den summan.  I slutet på 50-talet kom den mest markanta nedgången från ca 14000 till ca 11000 på ett år. Siffrorna på mindre reparationer visar dock att man under de sista åren hållit ungefär samma antal. Mot denna bakgrund väljer företaget att investera i en nyinköpt tysktillverkad maskin som klarar av halvsulning och klackning på en halvtimme och i bästa fall på en kvart. Kunden kan alltså få sin sko helrenoverad medan de väntar. Vill skohandlarna och allmänheten ha oss kvar måste vi göra investeringar konstaterar Skomakarmästaren. Maskinen var då den enda i sitt slag i Sverige. Den placerades i skomakeriet på Stora Torget och sköttes av en man, inledningsvis Ernst Sundström.

Huvudverkstaden var placerad i Hantverkshuset intill Östra station. Tre butiker fanns i centrala stan. Skotjänst var på den tiden störst i Sverige, ungefär samma storlek hade ett företag i Stockholm och ett i Malmö. Sannolikt var det störst i Europa i sin bransch. De hade bl a satsat på specialiteter inom skoreparationer. Det gällde till exempel omfärgning och infärgning av skor och här ingick en process som firman har patent på. De satsade också på moderna lästningsmaskiner som framförallt passade skomodet för damer. Företaget var tidiga med ett uttalat servicekoncept.

I slutet på 1960-talet erbjöds Ernst Sundström och Tore Zettersten att köpa Skotjänst. Tore valde dock att sluta och börja hos Een och Holmgrens ortopediska.  Vid den tiden inträffar nu något dramatiskt – Gösta Lundin dör 21 juni 1969 efter en kort tids sjukdom. En snabb lösning behövs och den blir att Ernst Sundström och Lennart Johansson arrenderar Skotjänst av sterbhuset och driver det vidare med Lennart Johansson som vd.

Företaget har nu 17 anställda. Investeringar på 40-50000 kr görs i maskiner och lokaler. 350 par skor/dag blir färdiga för kundleverans. Kunderna finns i huvudsak inom stadens gränser men kunder finns också i t ex Malmö och Gällivare dit reparerade skor sänds. Företaget planerar att satsa på nyckeltillverkning och beställning har gjorts av två maskiner. Företaget reparerar även väskor och andra läder- och skinnvaror.

Årsomsättningen vid företaget för året är 600000 kr. Den siffran har varit bättre, främst under de höga smala klackarnas blomstringsperiod som var en guldålder för skomakarna.

I en intervju i UNT år 1975 menade dåvarande vd:n Lennart Johansson att köp, slit och släng-perioden hade gått tillbaka. Den som slog ut de små skomakerierna och som också påverkade Skotjänst. Företaget hade dock aldrig behövt permittera personal. Han menade att folk köper skor med bättre kvalitet igen, skor som går att reparera och som det är lönt att reparera. ”Nu är det brist på skomakare istället. Branschen har en åldrande yrkeskår vilket medför att det inte finns någon ledig kapacitet bland utbildade skomakare. Svårigheten att attrahera lärlingar utgör ett hot.”

Några rationaliseringar fanns inte att hämta. Mycket gjordes och måste även i fortsättningen göras för hand. Den maskin som kan ersätta en skomakare fanns inte. Under 1974 reparerades och behandlades ca 70000 par skor. En skomakare klackade 60-70 par dagligen. Företaget omsatte i mitten av 1970-talet ca 1 miljon kr. I ett företag som Skotjänst utgjorde lönerna ungefär 60 % av omsättningen enligt vd:n vid en intervju i UNT. Till kunderna räknades inte bara allmänheten utan även av skoaffärerna som fick ändringar av nya skor utförda av Skotjänst. De båda arrendatorerna såg ljust på framtiden. En annan anledning att företaget gick bra ansågs ligga i de anställdas strävan att göra ett bra arbete i en anda som hängde med från Gösta Lundins tid.

Min far Ernst Sundström pensionerade sig 1976 och avled 1982.

Skotjänst upphörde med verksamheten i Hantverkshuset på 1980-talet och överlät lokalen till ett företag i annan bransch. Skotjänst såldes på 1990-talet. Företagsnamnet finns kvar idag (2021) med nya ägare och endast några få anställda. Verkstaden ligger alltjämt på Stora Torget och har behållit namnet och neonskylten.

Ernst Sundströms devis: Om du är missnöjd med vårt arbete berätta det för oss – är du nöjd berätta det för tio andra.

Bilderna på denna sida är hämtade ur Ernst Sundströms samling.
Upphovsmännen är inte kända.

THbg 2021