Akademiboktryckeriet – Edvard Berlings Akademitryckeri

Det skulle dröja några innan Uppsala universitet kunde glädja sig åt att ha en egen boktryckare till förfogande. Den drömmen förverkligades 1613 då boktryckaren Eskil Matzson fick fullmakt som universitetets förste boktryckare. Detta boktryckeri utrustades samtidigt med ett slags monopol såtillvida, att Akademiboktryckeriet genom privilegiebrev fick ensamrätt att ”trycka och eftertrycka skolböcker i riket”.  Därmed påbörjades en lång grafisk industriperiod i Uppsala, men också en lång period av uppslitande akademiska stridigheter; inte sällan med dråpliga inslag. Academie Boktryckeriet var enligt 1770 års ”Charta öfwer Upsala Stad” beläget på Trädgårdsgatan nr 12 och det var en adress tryckeriet hade under mer än hundratalet år.

En som med liv och lust tog del i detta spektakel var professor Olaus Rudbeck d.ä., som såg till att det nästan alltid rådde delade meningar om akademiboktryckarens kompetens. I tur och ordning anställdes resp. avskedades akademiboktryckarna Eskil Matzson 1613-1659, Johannes Pauli, 1650-1665, Henric Curio, 1665-1685, Henrik Keyser II, 1685-1697 och Henric Keyser III, 1697-1703.

Akademiboktryckaren Johan Edman, 1766-1810, blev den siste boktryckarna med bibehållet privilegium. Med tryckfrihetsförordningen 1810 upphävdes alla boktryckarrestriktioner och det blev fritt att starta tryckerier ”av vad beskaffenhet eller vidd honom tjänligt synes”, som det stod att läsa i den nya tryckfrihetsförordningen.

Den nya och vidgade tryckfriheten ledde till att det intima samröret mellan universitetet och Akademiboktryckeriet inte längre blev lika självklart som tidigare. Med den nya förordningen skapades också förutsättningar för nya företag i branschen.

Västra Ågatan någon gång före 1914. Foto: H Osti

V. Ågatan 24 ( före 1914). Foto: H Osti. Upplandsmuseets saml.

Akademiboktryckeriet levde vidare – nu i fri konkurrens och utan privilegium. Det var en situation som företaget inte fullt ut behärskade. Täta ägarbyten och hårdnande konkurrens förbättrade knappast situationen.

År 1869 övergick ägandet till Edvard Berling (1845-1919) som tillhörde den ursprungligen tyska boktryckarsläkten med detta namn, vars mest kände medlem var Ernst Berling, som bl.a. grundade Berlingske Tidende i Köpenhamn. Med honom fick tryckeriföretaget en synnerligen effektiv boktryckare och företagsledare. Under hans regim upparbetades det gamla Akademiboktryckeriet, som nu döptes om till Edvard Berlings Akademitryckeri, till ett av Sveriges mera framträdande företag i boktryckarvärlden

Tryckeriet bedrev sin verksamhet i lokaler med adress Västra Ågatan 24 (Gamla Kemikum).

Några ord om Henrik Curio hämtade ur Sten Lindroth: Uppsala Universitet 1477-1977: ” När Konsistoriet vid Universitet ville göra sig av med den ”försumlige” akademiboktryckaren Henrik Curio startades 1674 en process mot denne. Vad som sedan följde trotsar nästan all beskrivning och påminner mest om det ”messenianska oväsendet”. Henrik Curio, som genom sitt giftermål kunde räkna släktskap med Olof Rudbeck, fick stöd av denne. Animerad av lidelsefull familjekänsla kastade Rudbeck sig in i striden när konsistoriet dömt Curio tjänsten som akademiboktryckare förlustig. Rudbeck tog då det häpnadsväckande steget att inskriva sig under Uppsala stads rätt för att såsom oberoende borgare i hovrätten öppna process i Curioaffären mot universitetet. Rudbeck fick i sitt agerande stöd av riks- och universitetskanslern Magnus Gabriel De La Gardie. Läget var totalt förvirrat och fullt krig rådde snart mellan kansler och Rudbeck, å ena sidan, och konsistoriet, å andra sidan, Rejält äreröriga beskyllningar utslungades och affären drog ut på tiden och när den efter tio år avgjordes 1685 fastställdes den ursprungliga domen och Curio måste lämna sin tjänst som akademiboktryckare.”

Roland Agius