I över 160 år var Almqvist & Wiksell Tryckeri AB ett av Sveriges ledande grafiska företag med som mest över 600 anställda. Företaget grundades 1882, då fil. kand. Robert Alm­qvist och bokhandelsmedhjälparen Julius Wiksell köpte ett befintligt äldre tryckeri.

Under åren 1892 -1974 låg företaget i kvarteret Kaniken vid Västra Ågatan. Byggnaden med den ståtliga nationalromantiska tegelfasaden är från 1914 och utgör fortfarande ett markant inslag i stadsbilden.

foto G Sundgren. UM

Wahlström & Låstboms boktryckeri

Tryckeriet grundades 1839 av filosofie magistern Jonas Wahlström  , hans syssling studeranden August Theodor Låstbom (1815-1855) . och den erfarne konstförvanten (dvs typografen) Carl Eric Lundblad  med 20 års erfarenhet från det Akademiska Boktryckeriet. Låstbom kom till universitetet år 1836, men lämnade det efter några månader för att bli informator i Enköping. Han avlade aldrig någon examen, men blev trots detta  e o amanuens på universitetsbiblioteket år 1841.  Även Wahlström blev amanuens vid biblioteket, först som e o 1840 och som förste amanuens 1847. Men 1850 lämnade han sin befattning och flyttade till Stockholm och ägnade sig framförallt åt politiskt skriftställeri, bl a i Aftonbladet där han var delägare

Jonas Wahlström (1814-1885) 
August Theodor Låstbom (1815-1855)
Tryckeriet låg i den snedställda byggnad som på bilden är delvis skymd. Hörnet Dragarbrunnsgatan/Drottninggatan. Foto M Lind. Stadsarkivet.

På tryckeriet trycktes 1839–42 halvveckobladet Upsala Tidningar, som redigerades av Wahlström och Låstbom med Wahlström som ansvarig utgivare. Där trycktes också Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män. Båda tryckeriägarna satt i redaktionen och var bland de flitigaste medarbetarna där, liksom i den 1841 grundade vetenskaps- och konsttidskriften Frey. Låstbom publicerade också, fortfarande på det egna tryckeriet, en rad egna arbeten.

Efter fem år lämnade Wahlström firman och ersattes av Lundblad, som varit påtänkt som delägare redan vid tryckeriets start. Låstbom avled år 1845 i lungtuberkulos, endast 30 år gammal. Då återinträdde Wahlström i verksamheten varvid firmabeteckningen ändrades till Wahlström & C:o..

Carl Eric Lundblad var en kunnig tryckare, som var den ende som odelat ägnade sig åt tryckeriet skötsel och drift. Efter att lämnat Akademiska boktryckeriet förblev han verksam på samma tryckeri livet ut, trots skiftande ägarskap.

Tryckerilokalen låg inne på gården i hörnet av Dragarbrunns- och S:t Persgatan, dels i ett äldre stenhus dels i ett trähus som byggdes ett par år efter starten.  Det visade sig f ö 1965/67 att husen låg på den medeltida S:t Perskyrkans grundmurar. Vid starten 1839 bestod personalen av fem personer med Carl Erik Lundblad som teknisk ledare. Därefter ökade den successivt och 1844 var antalet anställda 14. Under de närmast följande åren , fram till ägarbytet, minskade det något.

Esaias Edquist (1822-1893)

Någon gång runt årsskiftet 1858/59, eller möjligen redan något år tidigare, köpte fil dr Esaias Edquist, tryckeriet. Edquist  var då redaktör och utgivare för tidningen Upsala-Posten. Dessutom var han bokförläggare. De två tidningarna Upsala-Posten och Upsala, tidning för politik och ekonomi existerade parallellt, med gott anseende och många prenumeranter. Läsekretsen fanns såväl i staden som på omgivande landsbygd. Tidningen Upsala-Posten hade spridning bland akademiker och tidningen Upsala inom borgerskapet.

Edquist var en känd Uppsalaprofil med flera affärsintressen. Han var en av Gahns kompanjoner vid starten år 1867 av dennes Upsala Tekno-Kemiska fabrik . Han medverkade vid grundandet av Gahns Aseptin Amykos AB i Uppsala några år senare och ingick sedan i bolagets styrelse. Han kom också att spela en viss roll för starten av Uppsala Ekeby och drev omfattande bygg- och fastighetsaffärer. Han var också djupt engagerad i den unga studentkåren och var dess ordförande under två perioder.  En tid räknades han som en av stadens förmögnaste. men fick senare stora ekonomiska bekymmer.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Esaias-Edquist-ret-Osti-UUB-856x1024.jpg
Edquist blev student i Uppsala 1840 och sedan filosofie doktor där 1857 med avhandlingen Om verldsförklaringens problem. Avled ogift år1893 . Foto Osti. UUB

Den första tiden hette firman Edqvist & Co och sysselsatte ett tiotal anställda. År 1875 hade arbetsstyrkan växt till 26 personer, varav 6 kvinnor. Sedan minskad antalet och var vid försäljningen 1882 åter nere i ett tiotal.

År 1862 sålde Edqvist halva tryckeriet till en boktryckare Adolf Berglund och firmanamnet byttes till Edqvist & Berglund. Några år senare sålde Edqvist sin andra hälft till professorerna Ribbing och Kjellberg tillsammans med de förmögna handlarna Pehr Lundberg och Wilhelm Ulander. Efter en tid tycks ägandet ha återgått till Edqvist och det gamla namnet återtogs i april 1873. År 1876 avvecklade Edqvist sin förlagsverksamhet och sålde sitt tryckeri till någon uppenbarligen okänd köpare. Tryckeriet drevs dock vidare under Edqvist namn och med honom som ledare.

Akademiska sjukhuset lämnade i början av 1870-talet sitt stora gårdskomplex Nosocomium, vid Riddartorget. Edqvist utnyttjade tillfället och köpte fastigheten. I början av år 1873 flyttade tryckeriet till det Oxenstiernska huset vid Riddartorget, till den byggnad som senare blev universitetets juridiska institution. Här fanns nu bra utrymmen för såväl tryckeri som expeditions- och redaktionslokaler. Dessutom kunde han räkna med en viss inkomst från uthyrda bostadslägenheter.

Mot slutet av 1870-talet fick han stora ekonomiska bekymmer, troligen orsakade av de stora fastighetsaffärerna och att allmänt ekonomiskt lättsinne. År 1879 gick han i konkurs men företaget drevs dock vidare med bibehållet namn fram till försäljningen år 1872.

Almqvist & Wiksell

Filosofie kandidaten Robert Almqvist  och bokhandelsmedhjälparen Julius Wiksell köpte år 1882 det befintliga äldre tryckeriet och förlagsverksamheten.

Robert Almqvist 1857-1938. Fadern justitieråd och hovrättspresident. Skrevs 1875 in i Uppsala Universitet och studerade där och i Paris (1881-82) språk, konsthistoria och estetik. Planerade licentiatstudier. Diverse biblioteksanställningar efter boktryckeriäventyret. Kunnig inom konst och litteratur. Systern gift med statsminister Erik Gustaf Boström.
Julius Wiksell 1855-1897. Avbrutna gymnasiestudier. Enklare uppväxtförhållanden än skolkamraten Robert. Fadern var en f.d.viktualiehandlare som redan före Julius födelse hamnat på obestånd och som sedan förde en ambulerande tillvaro. Sonen Julius tog sitt liv endast 42 år gammal.

Initiativet till den nya firman togs av Julius Wiksell då han fick veta att Edquists tryckeri var till salu på ”synnerligen fördelaktiga villkor, 5.000 kronor kontant och 10.000 mot säkerhet”. Robert Almqvists far, justitierådet Almqvist, accepterade att stödja förslaget och gick i borgen. Almqvist betalade 5000 av egna medel och lånade 10000 med stöd av pappans borgen. Wiksell sköt inte till något kapital. Firman startade år 1882 och gavs namnet Almqvist & Wiksells Tryckeri

Tryckeriet vid riddartorget. Foto H Osti. UM

Almqvist och Wiksell ville med dagstidningen Fyris, grundad 1882, skapa en mer kulturellt och akademiskt inriktad tidning. Den hade liksom de tidigare Upsala och Upsala-Posten en konservativ inriktning.

Ny ägare till det Oxenstiernska huset efter Edqvist konkurs blev ett par personer som år 1884 sålde det vidare till Värmlands nation. Almqvist & Wiksell slöt ett hyresavtal med de nya ägarna och tryckeriet kom att ligga kvar huset fram till år 1892. Under 1883 genomfördes en kostsam renovering av tryckeriet. Tidigare drevs pressarna med handkraft. Nu ersattes denna med maskinkraft från en gasmotor, som även drev en s.k. kalanderpress som ersatte den tidigare använda satineringsmaskinen. Vidare inskaffades en snällpress och ett nytt stilförråd.

I oktober 1883 anställdes som faktor Walfrid Wilhelmsson. Han grundade bl a Uppsala Typografisk förening, som 1886 anslöt sig till Svenska typografförbundet, Sveriges äldsta fackförbund. Wilhelmsson efterträddes som faktor av Karl Wilhelm Appelberg. År 1903 startade denne den egna firman K W Appelbergs AB efter en tid hos UNT.

De två kompanjonerna kom från helt olika sociala förhållanden. Men en sak hade de gemensamt. Ingen av de båda ägarna hade någon teknisk eller ekonomisk bakgrund eller erfarenhet av att driva ett företag som ett boktryckeri och ett bokförlag. Vidare visade det sig att startkapitalet var helt otillräckligt. Svårigheterna hopade sig och bolagsstyrelsen fann år 1887 att den ekonomiska ställningen var ohållbar och att rörelsen inte kunde drivas vidare.

Rekonstruktion

Bolaget rekonstruerades följande år under namnet Almqvist & Wiksells tryckeriaktiebolag. En inbjudan till bildande av ett nytt aktiebolag gjordes 1888. I dokumentet för bolagsbildningen, undertecknat av f.d. häradshövdingen L. E. Westblad, universitetsbibliotekarien Claes Annerstedt och akademidocenten Hugo Blomberg, sedermera aktiebolagets styrelsordförande, fanns vissa villkor. Man stipulerade särskilt att Almqvist & Wik­sell Boktryckeri-Aktiebolag endast skulle ägna sig åt tryckeriverksamhet, inte förlagsverksamhet.

Robert Almqvists mor Eugénie blev den största aktieägaren med ca en tredjedel av rösterna och den Almqvistska familjegrupperingen hade sammanlagt 4/5 av alla tecknade aktier. Det nya bolaget övertog det gamla tryckeriet med inventarier för 52000 kr. Julius Wiksell anställdes som tryckeriföreståndare, trots den misstro som fanns mot honom från familjen, företrädd av Roberts bror Sven. Tryckeriet nu hade nu ett trettiotal anställda.

År 1892 löpte hyresavtalet med Värmlands nation ut. Diverse förhandlingar slutade med att tryckeriet hyrde den s k Kraemerska gården i kvarteret Kaniken vid Västra Ågatan av grosshandlaren och bagaren Carl Åberg och dit flyttade verksamheten.

Kraemerska gården i kvarteret Kaniken. Tvåvåningshuset kom senare att användas som kontor och blev sedan bostad åt disponent Carl Haegsström. Foto Dahlgren. UM
Tryckerigården. I bakgrunden syns Västgöta nations torn. Foto Finn

Efter Wiksells tragiska bortgång år 1897 utsågs faktor John Oldenburg som tryckeriföreståndare. Mer om honom senare.

År 1902 ville inte Åberg längre hyra ut fastigheten, vilket slutade med att tryckeriet förvärvade den för 47000 kr. Den stora obebyggda tomtmark som ingick visade sig vara mycket värdefull för framtiden.

Almanacksarrendet

År 1904 hände något som gav företaget Almqvist & Wiksells ett stort och viktigt uppsving och som var avgörande betydelse för framtiden. Firman hade nu visserligen redan blivit det största av Uppsalatryckerierna, men var fortfarande ett litet företag och egentligen inte redo att ta på sig ett så stort uppdrag som nu var fråga om.

Kungliga Vetenskapsakademien hade sedan 1747 enligt kungligt privilegium haft ensamrätten att ge ut almanackor. Detta gav en säker inkomst som användes till akademiens publikationer, bibliotek och institutio­ner. Med tiden ville Akademien, mot ersättning, arrendera ut tryckningen m.m. av almanackan, rimligtvis för att slippa från ansvaret för produktion och distribution. Norstedt & Söner hade innehaft arrendet ända sedan 1824. Almanacksarrendet löpte i 10-årsperioder och länge förnyades avtalet med Norstedts mer eller mindre automatiskt. Men inför förnyandet år 1906 uppstod en diskussion och frågan om att begära anbud från andra håll blev aktuell.

I november 1903 fick tryckeriet en förfrågan från ett konsortium om man ville ge ett anbud på rätten att trycka almanackor och andra trycksaker för Kungliga Vetenskapsakademiens räkning. Det så kallade konsortiet bestod av endast två personer – professor Gösta Mittag-Leffler i Stockholm och den unge bankiren Gunnar Jonson.

Detta var en stor fråga. Om Almqvist & Wiksells skulle få arrendet så skulle omsättningen och antalet anställda mångdubblas. Det skulle också förutsätta nya lokaler och stora maskininvesteringar. Efter en febril ansträngning med planering av byggande och maskinanskaffning fick tryckeriet fram ett anbud som lämnades till akademin via konsortiet som så småningom antogs. Mer om detta nedan.

Sätteriet år 1905. Foto Dahlgren. OBS. Vit skjorta och fluga.
Nybergs bokbinderi som samarbetade med Almqvist & Wiksell och fanns i samma lokaler. Foto Dahlgren UM
Tryckeriet år 1905. Foto A Dahlgren UM
Kontoret år 1905. Foto Dahlgren UM
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är AW-nya-tryckeriet-2004-foto-Malmström-bok-001-1024x672.jpg
Den nya tryckeribyggnaden från 1904. T v syns Kraemerska gården. Foto A Malmström

Ritningar för byggnadsentreprenaden hade tagits fram och nu begärde tryckeriet anbud från byggfirmor till den 6 maj. Kravet var att byggnaden skulle vara klar för slutbesiktning och inflyttning den 1 november, dvs endast 5 månader senare. En detalj i sammanhanget var strömförsörjningen. Behovet översteg det som den befintliga gasmotordrivna generatorn kunde leverera. Lösningen blev att koppla en generator till Akademikvarnens kvarnhjul och dra en 300 meter lång kraftledning i kajkanten. Den nya tryckeribyggnaden kunde tas i början av år 1905. Samtidigt inleddes arbete med att inreda kontorslokaler i det gamla Kraemerska huset.

Hur kunde detta ske?

Stockholmsprofessorn Mittag-Leffler  var en nyckelperson. Han satt i Vetenskapsakademien och hade förmodligen insett hur lönsamma de gamla avtalen varit för Norstedts. Sannolikt dök då idén upp att liera sig med ett lämpligt tryckeri, tillhandahålla kapital och ta över arrendet. Varför föll då hans val på Almqvist & Wiksells? Kanske därför att företaget skaffat sig gott rykte i vetenskapliga kretsar. Eller var Annerstedt, medlem både av Akademien och av tryckeriets styrelse, en förmedlande länk?

Mittag-Leffler lierade sig med den 30-årige bankmannen Gunnar Jonson och drog också in den förmögne Isak Hirsch i planen. Från det att idén dök upp var det bara några veckor innan anbudet skulle lämnas till Akademien. Först måste konsortiet komma överens med tryckeriet. Den överenskommelse som träffades innebar att konsortiet skulle finansiera investeringar i verksamheten för upp med 120 000 kr. Bolaget skulle trycka almanackor mm. Överskottet, sedan konsortiet betalt för tryckning och distribution samt ersättningen till Akademien, skulle tillfalla konsortiet.

Akademien fick tre anbud och fann att Almqvist & Wiksells var det förmånligaste. Efter ett antal turer beslöt akademin begära in nya anbud och fick denna gång fyra höjda bud. När Akademien den 9 mars fattade sitt slutliga beslut segrade Almqvist & Wiksells bud med 24 röster mot 21. Mittag-Leffler fanns med i bakgrunden hela tiden, men hans medverkan redovisades inte. I sin dagbok skriver han: ”Jag segrade.”  Striden och tidningsskriverierna fortsatte dock men beslutet stod kvar och almanacksprivilegiet kom att gälla fram till år 1972.

När det hela var klart började Mittag-Leffler och hans vänner köpa aktier i Almqvist & Wiksell och snart förfogade de över aktiemajoriteten i bolaget, i det bolag som Mittag-Leffler sedan omnämnde som ”mitt tryckeri”

Vem var Gösta Mittag-Leffler

Affärsman och professor i matematik i Helsingfors 1877-1881, vid Stockholms Högskola 1881-1911. Rektor där 1885-86 och 1891-1892. Bror till Ann-Charlotte Leffler.

Vem var då denne man som på det här sättet tog kontrollen över Almqvist & Wiksell? Han var Stockholms Högskolas förste rektor och professor i matematik. Utan tvivel Sveriges mest kände matematiker, inte minst internationellt. Få har gjort så mycket som han för matematiken i Sverige genom sin berömda tidskrift, sina elever, sitt internationella nätverk och konferenser. I vissa avseenden var han stockkonservativ, men i andra förbluffande modern. Han såg bl a till att Sonja Kovalevsky utsågs till världens första kvinnliga matematikprofessor och att Marie Curie inte skulle förbigås som Nobelpristagare på grund av sitt kön.

Han var mycket förmögen, utan tvivel landets rikaste matematikprofessor. Förmögenheten grundlades när han gifte sig med dottern till finsk generalmajor och affärsman, men sedan ökade han på rikedomen avsevärt med en mycket omfattande och djärv affärsverksamhet. Han investerade i utbyggnaden av vattenkraft i Umeälven och i Ljungan samt startade i anslutning till kraftverket karbid- och kloratfabriker. Han ägde stora aktieposter i banker, försäkringsbolag samt järnvägsbolag och var en stor fastighetsägare.

Ett tecken på hans ekonomiska ställning är den storslagna och slottsliknade villan i Djursholm, numera Institut Mittag-Leffler, och sommarresidenset i Tällberg, som numera blivit Hotell Dalecarlia.

Han var en stridbar och omstridd person som stod kungahuset nära och som var väl förankrad i huvudstadens kulturella och ekonomiska elit. I början av första världskriget spred han falska rykten om statsminister Karl Staaff för att fälla denne. Enligt en med all sannolikhet lögnaktig, men spridd, skröna skapade Alfred Nobel inget pris i matematik av rädsla för att Mittag-Leffler skulle få det. Under sina sista år förlorade han och den stiftelse han bildat en väsentlig del av förmögenheten.

Almanackor

Den första årgången av almanackor från Almqvist & Wiksell kom ut år 1906. Almanackor av många skilda slag blev sedan en mycket viktig produkt vid sidan av läroböcker och vetenskaplig litteratur. En annan av firmans specialiteter var tryckning av akademiska avhandlingar och från 1907 anförtroddes Almqvist & Wiksell tryckningen av Uppsala uni­versitets officiella tryck. I den övriga tryckproduktionen märktes ett antal skriftserier och internationella vetenskapliga tidskrifter varav vissa fanns med redan från de allra första åren.

Almqvist & Wiksell hade nu blivit det allra största av stadens tryckerier och var en av stadens viktigaste industrier vid sidan av kvarnarna, Gahns och tegelbruken.

Almtuna

Under år 1907 började företaget överväga att bygga bostäder där åtminstone en del av personalen skulle kunna bo. Man lyckades köpa en bit mark som låg ett gott stycke öster om staden, utanför det stadsplanelagda området. När man sedan skulle skaffa lagfart krävdes ett namn på tomtmarken och då tyckte någon att man kunde utnyttja en bit av företagets namn och kastade fram namnet Almtuna. Och så fick det bli. Här byggdes sedan fem bostadshus och ett s k ungkarlshotell vid Liljegatan. Men området blev aldrig populärt, det ansågs ligga för långt utanför staden. Den outnyttjade tomtmarken och bostäderna såldes, de sista år 1936. Namnet Almtuna kom att leva kvar som beteckning för stadsdelen, tills det tyvärr trängdes ut av ordet Fålhagen

Ny kris

Företaget omsättning och vinst mångdubblades år 1905 och antalet anställda ökade i ett slag från ca 40 till drygt 100. De goda åren bestod en tid, men år 1908 hamnade man i en kris. Orsaken var dels den sociala situationen och storstrejken, dels ett antal förlustbringande projekt som företaget engagerat sig i. För detta och en del ekonomiska oklarheter fick Oldenburg, som nu var vd, skulden. Mittag-Leffler ingrep med kraft och drev igenom att majoren och friherren Gustaf de Geerskulle efterträda Oldenburg, trots att han saknade erfarenhet från branschen. Till sin närmaste man utsåg De Geer den endast 25-årige Carl Z Haeggström. Denne hade en bakgrund i familjeföretaget Haeggströms Boktryckeri & Bokförlags AB i Stockholm.

Friherren och generalmajoren Gustaf De Geer (1859-1945).
Bataljonschef Skånska dragonregementet 1909, därefter avsked från aktiv tjänst. Förvaltade med framgång Borrestads gods från 1895. Vän till en av Mittag-Lefflers vänner. (Armémuseum)
Carl Z Haeggström (1885-1944) kom från en boktryckarsläkt, både hans far och farfar var boktryckare. Efter sin mogenhetsexamen praktiserade han som sättare i fars tryckeri. Fortsatte sedan sin utbildning och praktik under åren 1902-1905 i Tyskland, England och Norge. Arbetade efter hemkomsten i 5 år som faktor i familjetryckeriet. Fick så småningom en ledande roll i de nationella branschorganisationerna. Foto G. Sundgren UUB

Dessa två utnämningar var av allt att döma ett lyckokast och förmodligen Mittag-Lefflers viktigaste insats för Almqvist & Wiksell näst efter ”almanackskuppen”.

Epoken Haeggström – sextio framgångsrika år

Un­der Haeggströms ledning expanderade tryckeriverksamheten betydligt och Edvard Berlings Boktryckeri förvärvades. Nybergs Bokbinderi som redan tidigare haft sin verksamhet i lokalerna blev nu en del företaget. Almqvist & Wiksell köpte också Ljunggrens Litogra­fiska Anstalt och det Haeggströmska gamla familjeföretaget.

Företaget moderniserades och ny teknik infördes fortlöpande. Fabriken på vid Fyrisån byggdes ut i omgångar. Större tillskott av lokaler kom till stånd 1914, 1939 och 1953. Antalet anställda i Uppsala ökade successivt och uppgick 1920- och 1930-talen till ett par hundra.

År 1923 tog företaget upp förlagsverksamhet igen och inledde med att bilda dotterbolaget Almqvist & Wiksell Förlag AB. Sedan förvärvades Hugo Gebers Förlag år 1928. År 1923 efterträddes de Geer av Haeggström som verkställande direktör.

Företaget var ett av de ledande inom branschen med gott anseende för kvalitet och effektiv produktion. Läroboksutgivningen blev alltmer omfattande och det, samt utgivningen av uppslagsboken Focus, ledde till ett utökat arbete för tryckeriet. Tryckningen av vetenskapliga arbeten, ofta på främmande språk, fortsatte att ha en central plats i produktionen liksom almanackorna.

År 1937. Fota Sagerholm. UM
År 1937. Foto Sagerholm. UM

 

År 1944 bildades AWE-koncernen genom att Ivar Haeggströms Boktryckeri & Bokförlags AB, Almqvist & Wiksell Boktryckeri AB och Hugo Gebers Förlag sammanfördes. Samma år avled Carl Haeggström hastigt och efterträddes som VD av sin endast 30-årige son Göran Z. Haeggström, som kom att stanna på posten i 30 år. Under åren 1942-50 var den grafiske formgivaren Karl-Erik Forsberg (1914 – 95) anställd som konstnärlig ledare.

Foto G Sundgren 1955. UM
Foto G Sundgren 1955. UM
Göran Haeggström (1914-2008)
Utbildad  på högskolan i Stockholm och på Die Meisterschule für das graphische Gewerbe i Leipzig

 

Förändringar

När almanacksprivilegiet upphävdes 1972 försvann en viktig inkomstkälla. En annan stor förändring var Esselte år 1973 tog över hela AWE-koncernen, inklusive tryckeriet i Uppsala med dess ca 600 anställda.

På Rapsgatan i Boländerna år 1992. Foto Arvidsson. UM

Lokalerna på Västra Ågatan blev så småningom för trånga, men där fanns inga utbyggnadsmöjligheter. Redan år 1961 flyttades därför lager och bokbinderiet till nybyggda lokaler på Säbygatan 6. År 1974 övergav företaget helt de gamla lokalerna på Västra Ågatan och all verksamhet flyttade till nybyggda lokaler på 30 000 kvm på Rapsgatan i Boländerna. Fastigheten i kvarteret Kaniken såldes till kommunen och den på Säbygatan till landstinget.

Vägen utför

I Esseltekoncernen ingick fler tryckerier vid sidan av AWE. Lönsamheten försämrades och Esselte beslöt kring år 1990 att avveckla all sin tryckeriverksamhet och koncentrera sig på annat. Som ett led i denna avveckling sålde Esselte uppsalatryckeriet i januari 1992 för 1 krona till AB Orcon i Halmstad. I mars samma år sades 160 av de anställda upp, Redan i november hamnade Orcon på obestånd och tryckeriet övertogs, efter en listig manöver, av det nybildade företaget AWT Tryckeri AB i Uppsala, ägt av Kaj Bornebusch. Svårigheterna och personalminskningarna fortsatte dock. Hösten 1995 sålde Bornebusch företaget till Karl Stockman AB, lett och hälftenägt av den från SAS kände Jan Carlzon. I juli 2000 gick det inte längre och tryckeriet, som nu ingick i koncernen Tryckerigruppen Sverige, begärde sig i konkurs. Nu var antalet anställda minskat till 80, varav 35 redan sedan tidigare var uppsagda.

Sista chansen

Den 27 oktober 2000 köper det lilla företaget Alfa Print i Sundbyberg konkursboet för 12 miljoner kr. De nya ägarna vill utveckla driften och till att börja med ser det ljust ut. De gör stora investeringar i nya pressar och annan maskinutrustning. Namnet Almqvist & Wiksell behålls. Det nya Almqvist & Wiksells tryckeri blir t o m under några år ett av Uppsalas snabbast växande företag. Men redan år 2005 är det dags för den allra sista konkursen.

Den tryckeri­verksamhet som pågått i Uppsala under 500 år upphör nu och ytterligare en Uppsalaindustri går i graven som ett resultat av digita­liseringen och datatekniken som radikalt ändrat förutsättningarna för produktion och distribution av tryckta skrifter.

Källor:

Almqvist, Sven: Almqvist & Wiksell: Ett bokförlags historia perioden 1839 – 1910
Ullenhag, Kersti: Industriell utveckling och demokratisering
UNTs arkiv

Bilderna är, om inte annat anges, hämtade från Sven Almqvists bok.


T Hedberg (2021)