Akademiboktryckeriet – Edvard Berlings Akademitryckeri

Det skulle dröja några innan Uppsala universitet kunde skaffa sig ett eget boktryckeri. Det var först år 1613 som boktryckaren Eskil Matsson fick fullmakt som universitetets boktryckare. Detta boktryckeri fick samtidigt med ett viktigt monopol. Akademiboktryckeriet fick genom privilegiebrev ensamrätt på att ”trycka och eftertrycka skolböcker i riket”.  Nu inleddes en lång grafisk industriperiod i Uppsala.

Tryckeriet blev under några år på 1600-talet föremål för uppslitande stridigheter, inte sällan med komiska inslag. En som med liv och lust tog del i detta rabalder var den berömde professor Olof Rudbeck d.ä. Han såg till att det nästan alltid rådde delade meningar om akademiboktryckarens kompetens. I tur och ordning anställdes för att senare avskedas akademiboktryckarna Eskil Matsson, Johannes Pauli och Henric Curio. Rudbeck startade också ett eget konkurrerande tryckeri.

Så här beskriver Sten Lindroth  (Sten Lindroth: Uppsala Universitet 1477-1977) striden kring Henrik Curio:

” När Konsistoriet vid Universitet ville göra sig av med den ”försumlige” akademiboktryckaren Henrik Curio startades 1674 en process mot denne. Vad som sedan följde trotsar nästan all beskrivning och påminner mest om det ”messenianska oväsendet”. Henrik Curio, som genom sitt giftermål kunde räkna släktskap med Olof Rudbeck, fick stöd av denne. Animerad av lidelsefull familjekänsla kastade Rudbeck sig in i striden när konsistoriet dömt Curio tjänsten som akademiboktryckare förlustig. Rudbeck tog då det häpnadsväckande steget att inskriva sig under Uppsala stads rätt för att såsom oberoende borgare i hovrätten öppna process i Curioaffären mot universitetet. Rudbeck fick i sitt agerande stöd av riks- och universitetskanslern Magnus Gabriel De La Gardie. Läget var totalt förvirrat och fullt krig rådde snart mellan kansler och Rudbeck, å ena sidan, och konsistoriet, å andra sidan, Rejält äreröriga beskyllningar utslungades och affären drog ut på tiden och när den efter tio år avgjordes 1685 fastställdes den ursprungliga domen och Curio måste lämna sin tjänst som akademiboktryckare.”

År 1685 accepterade, efter långa och besvärliga underhandlingar, två medlemmar av den berömda boktryckarfamiljen Keyser från Stockholm att driva tryckeriet – först Henric Keyser och efter 10 år följd av sonen med samma namn.

Academie Boktryckeriet låg (enligt Annerstedt) ursprungligen i det gamla domprosthuset, den gamla byggnad som låg där ärkebiskopsgården nu ligger.  Tryckeriet måste lämna detta 1638 och inrymdes först  i det gamla kommunitetshuset (på tomten mellan Rundelsgränd, nuvarande S:t Olofsgatan och S:t Larsgatan) för att någon gång kring 1654 flytta till en mindre byggnad på Gustavianums gård. Efter eldsvådan år 1702 flyttade det upp i universitetets stallbyggnad och var nu det enda tryckeriet i staden. Det tryckeri som Rudbeck startat hade förstörts i branden.

År 1701 skrevs kontrakt med Johan Henric Werner, ägare av det Kongl. Tryckeriet i Stockholm. Han fortsatte som akademietryckare, dock utan att flytta till Uppsala, till sin död år 1733. Han änka tog därefter över verksamheten till 1748 då en son gick in. När denne son dog övertogs tryckeriet i sin tur av prof. Ziervogel som förblev akademins boktryckare fram till 1765 då boktryckarfamiljen Edman trädde in. Först drevs verksamheten av Johan Edman. Under åren 1791-1794 skedde det i änkan Catharina Elisabeths namn och därefter av sonen Johan Fredric som blev den siste boktryckaren med bibehållet privilegium.

Med tryckfrihetsförordningen 1810 upphävdes nämligen alla boktryckarrestriktioner och det blev fritt att starta tryckerier ”av vad beskaffenhet eller vidd honom tjänligt synes”, som det stod att läsa i den nya tryckfrihetsförordningen. Den nya och vidgade tryckfriheten ledde till att det nära samröret mellan universitetet och Akademiboktryckeriet inte längre blev lika självklart som tidigare.

Samma år köpte Vilhelm Fredrik Palmblad tryckeriet tillsammans med sin studiekamrat Axel Stenhammar. Palmblad stod kvar som delägare, tillsammans med olika andra delägare, fram till 1836 då tryckeriet överläts till Sven Peter Leffler (som sedan något år hade ett eget privat tryckeri i staden) och dennes måg Frans Wictor Sebell.  Leffler hade redan tidigare ett eget privat tryckeri i staden. Det sammanfördes med Akademitryckeriet som kom att drivas under namnet Leffler och Sebell.  Man begränsade sig med några undantag till utgivning av akademiska avhandlingar, pamfletter o skillingtryck.

Under 1860-talet inleddes en ny epok. Efter några år i slutet av decenniet under J W Schultz övergick ägandet 1869 till Edvard Berling (1845-1919) som tillhörde den svensk-danska boktryckarsläkten med detta namn. Edvard Berlings farbror, farfar och farsfarfar drev i tur och ordning det Berlingska tryckeriet i Lund.

Edvard Berling. Foto H Osti. UUB

Släktens kanske mest kände medlem var Ernst Berling, som bl.a. grundade Berlingske Tidende i Köpenhamn. En annan släkting var Edvards namne Edward W Berling som under många år var Carolinas överbibliotekarie.

Med Edvard Berling fick tryckeriföretaget en effektiv boktryckare och företagsledare. Under hans regim utvecklades det gamla Akademiboktryckeriet, nu omdöpt till Edvard Berlings Akademitryckeri, till ett ledande företag i boktryckarvärlden. Verksamheten bedrevs i universitetets gamla 1700-talshus med adress Västra Ågatan 24. Här låg universitetets kemiska institution fram till 1859 och möjligen drog Berlings in sedan kemin flyttat  till den nya byggnaden i Engelska Parken.  Senare hamnade det beryktade Rasbiologiska institutet i byggnaden.

År 1918 köptes företaget till sist av Almqvist & Wiksells.

THbg

Källor:

Roland Agius: Industristaden Uppsala
Claes Annerstedt: Upsala Universitets historia
Xtina Wootz (red.) Tryckt i Uppsala under 100 år. Uppsala Universitetsbibliotek, 2010