Erlangens Bayerska Bryggeri

Fram mot mitten av 1800-talet såg bryggerierna ut ungefär så som de gjort sedan medeltiden. Tillverkningen skedde ännu ungefär samma metoder som den gjort i århundraden. Uppsala hade många små bryggerier som kanske bestod av några hus på gården med bryggaren, kanske en gesäll och några drängar. Ett exempel på ett sådant bryggeri var Holmens. Andra var J A Berlins Bryggeri, P Björklunds Bryggeri, Svartbäcks Bryggeri, Uppsala Ångbryggeri, Beijnoffs bryggeri, Arnberg & Stenbergs Bryggeri, Waléns Bryggeri, , Wappengrens Bryggeri (från 1780), Lindroths bryggeri och kanske ytterligare några.

Dessa små bryggerier levde vidare några decennier, men vid sidan om dem tillkom i Uppsala och på andra orter en ny typ av stora industriella bryggerier som byggde på en annan teknik. Det blev en övergång från hantverk till livsmedelsindustri.

I Uppsala skapades Upsala Bayerska Bryggeri och Erlangens Bayerska bryggeri. Det första grundades 1856 och dess konkurrent Erlangens några år senare.

Det öl man bryggde var av en ny typ, s k bayerskt öl. Om det smakade bättre än det gamla överjästa ”svenskölet” må väl vara osagt. (Det gamla svenskölet lär ska ha varit ganska sött.) Men klart är att det gamla ölet hade mycket kort hållbarhet, att det var svårt att distribuera och ofta hann surna. Det bayerska ölet kunde tappas på fat och flaskor, hållas i lager och distribueras det över hela staden. Åtminstone några av de gamla bryggerierna, t ex Holmens, fortsatte dock en tid att brygga det gamla överjästa ”svenskölet” men år 1897 kan man läsa i Svensk Kemisk Tidskrift  ” … svensköl, hvilket dock öfverhuvud tillverkas i mycket ringa skala och vanligtvis blott vid särskilda tillfällen”.  Detta citat syftar på hela den nationella situationen, men det finns ingen anledning att anta att bilden i Uppsala var avvikande.

C. J. Widman Foto: H Osti. UUB

Tekniken för det nya ölet hämtades från Tyskland, dels anställdes tyska bryggmästare, dels utbildades svenskar i Tyskland. Ett exempel är den tyskfödde Georg Sellmann som var bryggmästare vid Erlangens under några år på 1860-talet. Ett annat är Melcher Lyckholm, som efter att blivit upplärd vid Worms Bryggarskola i Tyskland var bryggmästare vid Erlangens under åren 1878-81. Denne Lyckholm följde f ö senare en framgångsrik karriär i Göteborg och hans namn levde länge kvar i namnet Pripp & Lyckholms AB.

Det var år 1864 som W. Henschen och Karl Johan Widman grundade Erlangens Bayerska Bryggeri. Widman blev disponent. Vid sidan av ölbryggeriet var Widman frikyrkligt engagerad och motarbetade supandet. Idag kan det förfalla motsägelsefullt att arbeta för nykterism och att samtidigt vara ölbryggare. Den tiden var det så. Brännvinet sågs som den stora faran och ett ökat öldrickande sågs som en väg att bekämpa brännvinssupandet .

De ursprungliga lokalerna låg i hörnet av Kyrkogårdsgatan och Skolgatan. År 1882 uppfördes en stor tegelbyggnad i det inre av kvarteret Hörnet. Ungefär samtidigt startade bryggeriet en filial i Enköping.

Det bayerska ölet trängde inte omedelbart ut det gamla söta överjästa svenskölet. Parallellt med att brygga bajerskt öl tillverkade Erlangens också svensköl, i varje fall vid filialen i Enköping.

 

Av de två konkurrerande bayerska bryggerierna i Uppsala var Erlangens
det mindre. Under år 1895 uppgick exempelvis Erlangens
”tillverkningsvärde” till 92198 kr mot 145 616 kr för Upsala Bayerska.

År 1900 drabbades Erlangens av en eldsvåda som ledde till att ölbryggeriverksamheten lades ner. Därefter användes delar av byggnaderna som mälteri och spannmålslager av företaget Upsala Malt- och Utsädesbolag AB. Detta bolag lät f ö bygga det av Leche ritade hyreshuset Kyrkogårdsgatan 25. Det äldre trevåningshuset intill byggdes redan år 1876 av Erlangens bryggeri.

I början av 1980-talet revs fabriksbyggnaderna på gården för att ge plats åt bostäder.

 

 

Den brand som år 1900 ödelade bryggeriet har i stadens eldsvådehistoria länge varit något av vad Eldqvarnsbranden var i Stockholm. Så här berättade UNT för ett par tiotal år sedan:

När tappningspersonalen på morgonen 5 mars, alltså när seklet endast var några månader gammalt, kom till sitt arbete upptäckte den att rök och eld trängde ut ur mälteribyggnaden där brand uppstått två trappor upp. Först försökte man släcka med assuransprutor, men då detta visade sig ogörligt tillkallades brandkåren som anlände efter en kvart. När kårens vagnar, drag­na av frustande hästar, kom fram stod flammorna redan högt och elden grep omkring sig med oerhörd kraft. Den hade ju utmärkt näring i de brännbara material som var samlade i mälteriet. Eldsläckningen, som led­des av överbrandmästaren, sedermera brandchefen A P Eriksson-Gardtman var frånvarande på grund av beväringsmönstring försvåra­des i hög grand genom att Fyrisån var bottenfrusen och att vattenled­ningarnas tryck i denna högt belägna stadsdel var otillfredsställande. Dammluckorna vid kvarnfallet stängdes emellertid och sedan vatten påsläppts vid Ulva kvarn steg vattnet vid Fisktorget och dit förlades ångsprutan. Först sedan denna hun­nit i verksamhet, vilket dröjde en bra stund, började släckningen krönas med framgång. Hela det väldiga byggnadskomplexets inre var dock i det närmaste förbränt och det in­neliggande, dyrbara materialet upp­brunnet Dagarna förut hade staden hemsökts av en svår storm, men vid brandtillfället rådde lyckligtvis vindstilla. Annars skulle säkerligen hela stadsdelen varit hotad.

Eldsvådan krävde även ett människoliv. Inne i bryggeriet befann sig vid eldsutbrottet en 55-årig arbetare, Anders Andersson, vilken ej lyckades rädda sig. Han hade varit till­sammans med några kamrater, som kunde ta sig ut, medan Andersson, säkerligen förvirrad av röken, tog miste om utgången och omkom. Bl a förstördes 176 000 kg malt, 201 400 kg korn och 12 000 liter öl. Det brunna var försäkrat för 328 000 kr. 67,7 % av försäkringsbeloppet utbetalades. Elden ansågs ha uppstått genom en dagen förut gjord upptining av frusna rör. Denna hade tillgått så att några arbetare satt en järnten virad med blånor intill rören, begjutit blånorna med fotogen och satt eld därpå.

THbg