Osmund

Idag är det inte så uppenbart varför det nya bostadsområdet i den centrala stadens södra del fått namnet Industristaden. Går man däremot tillbaka några år inser man att stadsdelsnamnet är välfunnet och att det är ett sätt att hedra alla dem som byggde upp och arbetade i de industrier som en gång fanns här. En av dessa var FABRIKS AB OSMUND. Företaget verkade i Uppsala under drygt ett halvsekel och växte successivt till att bli en kvalificerat företag med en omfattande export. När det år 1947 flyttade till Kungsängen sysselsatte det 50 arbetare.

Starten

År 1912 bildade Arvid Otto Hedfors tillsammans med bagarmästare Carl Åberg och ingenjör Sidén Fabriksaktiebolaget Osmund genom en ombildning av Svenska frihjulsnavfabrikens mekaniska verkstad i Uppsala. Arvid Hedfors blev verkställande direktör.

Denna tillverkade frihjulsnav både åt Nymans verkstäder och Josef Eriksson cykelfabrik (Fram). Men det var inte bara ett namnbyte. Produktionen fick nu en helt annan inriktning. Från att ha varit en mindre verkstad utvecklades Osmunds till ett stort företag med specialinriktad produktion. I stadsdelen Kungsängen i Uppsala fanns som nära grannar ett knippe tunga verkstadsindustrier. Förutom Osmunds fanns där även Stål & Maskin AB och Tullgarns Gjuteri & Mekaniska Verkstad AB.

Vem var Arvid Hedfors?

Arvid Hedfors var född i Västanfors år 1878. Redan som 13-åring började han att arbeta som smedhalva vid Semla gruvor nära Fagersta (och födelseorten Västanfors). År 1897 flyttade han till Stockholm och började arbeta i en cykelaffär på Södermalm. År 1900 tog han över affären. Parallellt med sitt arbete började han att läsa tekniska kurser på kvällstid. Här fick han kontakt med en A Wesström, som hade en firma i Rotebro. År 1904 började han att arbeta i Wesströms firma och år 1905 patenterade han tillsammans med Wesström en bromsanordning för frihjulsnav.

Åren 1905 – 08 var han verkstadschef vid Uppsala Separator. År 1907 uppfann han en separatorkula (Favorit). År 1909 började han att experimentera med oljeeldade industriugnar vilket ledde till hans engagemang vid starten av Fabriksaktiebolaget Osmund.

År 1928 lämnade han Osmund och flyttade till Tierp där han startade en tillverkning av skärprullar för pappersmasseindustrin (Stenborgs Gjuteri). Efter ett par år flyttade han till Stockholm och kom sedan att ägna sig åt diverse uppfinnings- och experimentverksamhet. Han fick exempelvis 1933 patent på ett nytt sätt att tillverka Ewartskättingen.

Hedfors avled 1943 i Sundbyberg, där han hade sin konsulterande firma

Arvid Hedfors

Vad tillverkade man?

Företaget tillverkade framförallt olje- och gaseldade industriugnar, elektriska ugnar, härdugnar, smidesugnar, blåsmaskiner och nitritvärmeugnar. Osmund var ockå en tidig pionjär beträffande oljeeldade värmepannor och levererade en sådan till Åhlen & Åkerlund i Stockholm redan år 1912. Man tillverkade även lokomotivhjulringar, evakueringsventiler, högtrycksfläktar samt transportrullar till brädgårdar. Dessutom tillverkades varmluftsaggregat för torkning av virke samt brännare för större värmepannor. Vidare legotillverkade man pneumatiska cylindrar för glasmaskiner samt regleringsventiler och stativ för röntgenapparater.

1936 infördes i produktionsprogrammet en patentskyddad tillverkning av temperaturregulatorer som marknadsfördes under namnet ”FABO”.

En ugn muras om. Bild UNT

En härdugn

Lundberg tar över

År 1927 tillträdde Karl Erik Lundberg som VD (och ägare). Han arbetade i företaget åren 1914 till 1920 och återvände till Osmunds år 1924 efter några år i Västervik. När han tog över hade Osmunds 50 anställda och en lång expansiv period inleddes

Under krigsåren på 1940-talet hade företaget inte mindre än 175 anställda. Produktionen var då huvudsakligen inriktad på vedeldade och elektriska ugnar. Leveranserna gick i allt väsentligt till mottagare i Sverige, Finland, Norge och Danmark.

År 1953 lämnade Karl Erik den äldre över företaget till sönerna Karl Erik (1917-1996) som ny VD och Kurt som vice VD med ansvar för tillverkningen. År 1965 hade antalet anställda minskat till ett 80-tal, bl a på grund av rationalisering av driften.

Lokaler

Företaget höll till att börja med till i frihjulsnavfabrikens gamla lokaler i hörnet av Svartbäcksgatan och Fabriksgatan, mitt emot Eddaspången. I takt med att tillverkningen ökade krävdes nya och större lokaler och 1918 flyttade företaget in i då nya fabrikslokaler på Norra Kungsgatan 6-8 (sedermera Adilsgatan 5-7) i Svartbäcken. 1947 var det dags för nästa flytt, den här gången till nybyggda lokaler på Sågargatan 9-11 i Kungsängen. Dessa lokaler har nu rivits för att ge plats åt Industristadens bostadsbyggnader.

Läs också vad Franzén och Ejdesjö skriver om Osmunds byggnader i sin rapport om Uppsalas Industribyggnader. Klicka här.

Fabriken på Adilsgatan år 1935. Foto Axel Sagerholm. UM

Det som en gång var Osmunds fabrik på Sågargatan . Bildkälla: Franzén och Ejdesjö

År 1935. Foto: Sagerholm UM

Slutet

Inför ett generationsskifte beslöt ägarfamiljen Lundbergs år 1976 att sälja Osmunds till ett företag med namn Tabo Industriugnar i Stockholm. Detta företag konstruerade och sålde ugnar, speciellt krematorieugnar. Osmunds var då fortfarande ett lönsamt företag och hade 66 anställda. Året därpå övertog Tabo också AB Gränges Engineering som ett par år tidigare övertagit tre andra företag inom ugnsbranschen – E Eriksson Maskin AB, Electrolux Wascator i Alingsås och Ugnsbyggnadsbyrån i Växjö. Tabo hade nu sammanlagt ca 290 anställda.

År 1978 beslutar företaget att rationalisera och slå ihop de fem enheterna och koncentrera verksamheten till en plats, nämligen Uppsala där den största tillverkningsenheten låg. Man skulle samtidigt skära ner antalet anställda, främst minska antalet tjänstemän, och planerade att efter omställningen ha 176 anställda. Uppsala kommun visade stort engagemang för att få företaget till kommunen. Avgörande för beslutet var att kommunen köpte företagets fastighet och gav ett lån för att bygga ett nytt kontorshus. Bolaget bytte samtidigt namn till Ugnsbolaget Tabo AB (UTAB).

Den vikande stålkonjunkturen kombinerat med de problem som orsakats av flytten gjorde emellertidatt UTAB snabbt hamnade i svårt läge och förlusterna hopade sig. Redan i december 1979 inställde man betalningarna och 1980 var konkursen ett faktum. Ett 90-tal anställda förlorade sina arbeten och Uppsala var ett fint industriföretag fattigare.

Det som främst finns kvar av äventyret är företaget Crematec i Skultuna. Det har nämligen sina rötter i Tabos krematorieugnsverksamhet via en komplicerad följd av affärer. Se Crematecs historia.

Owe Hedin berättar

Klicka här för att höra (och se) Owe Hedin berätta om sin tid på Osmunds.

En beskrivning från 1920-talet

En kompletterande bild och en bild av hur företaget kunde beskrivas på 20-talet får den som läser en artikel i skriften Svensk Industri i Ord och Bild nr 22 (1922).

Artikeln från 1922 börjar så här:

Klicka här för att ladda ner hela artikeln i PdF-format.

Men vad är Osmund?

Osmund är annars ett ord, som under medeltiden var förknippat med ämnesjärn ur blästerugnar. Redan i mitten av 1300-talet var osmundjärnet ett känt begrepp inte bara i Sverige utan också i resten av Europa.

I ett gammalt ”Bergverks Lexikon” från 1700-talet kan man under rubriken ”Osmundssmide” läsa: ”Säkrast är dock det, att osmund varit ibland de första detta rikets producter uti järn, och det mycket allmänt, hälst uti de mäst aflägsne och skogrikaste provincier, långt förrän konsten att kola varit bekant, och kan hända redan uti Hedentima, då Dvärgasmidet idkades —- Uti början af 13:e Seculo var redan osmund en handelsvara, som exporterades till utländningar —-”.

Ingen vet med säkerhet varifrån ordet osmund kommer. Men järnet, som kallades osmund, kom i alla fall från Sverige. Det äldsta belägget på ordets förekomst lär vara en holländsk tullhandling från år 1252, där det betecknar ett från Sverige importerat järn.

Men vad finns det för samband mellan den suggestiva Osmundfiguren med sitt fängslande utseende och företaget Fabriks AB Osmund, som valt att använda honom som sitt firmamärke? I det ovan citerade lexikonet talas det om ”dvärgasmide i hedentima”. Det är ett uttryck med suggestiv innebörd och hör samman med smideskonstens barndom. När Fabriks AB Osmund själva skulle förklara sambandet mellan Osmundfiguren och företaget tyckte man att namnet Osmund var väl värt att bevara. Här fanns, menade man, samma klang av mystik och hednatro som i uttrycket ”dvärgasmide i hedentima”. Och menade företaget: ”Vi sätter en ära i att åt nutid och eftervärld kunna bidra till att hålla levande ett namn med så stolta traditioner.

THbg

Källor

Sjöholm, Olof Richard: Firmor och företeelser från Fyris
UNTarkiv
Ord och Bild nr 22 (1922)
Agius, Roland: Industriepoken