K G Markströms Guldsmedsaktiebolag är utan tvekan en del av Uppsalas industrihistoria. Visserligen hörde det ursprungligen hemma bland hantverkarna, men så småningom utvecklades det till en industriell verksamhet med 60 anställda.

Firma Hovjuvelerare Markströms grundläggare var Ernst Gustaf Markström, född den 8 mars 1825. Redan vid 11 års ålder kom han i guldsmedslära, först hos guldsmeden J. L. Alilen i Sala och sedan  hos C. F. Baude i Enköping. Där var han så länge att han kunde antas som guldsmedsgesäll.  På sin gesällvandring hamnade han först i två och ett halvt år hos guldsmeden Erik Eriksson i Hedemora. Sommaren 1847 kom han slutligen till den högt ansedde guldsmeden Carl Fredrik Hultbom i Stock­holm. Parallellt med arbetet hos Hultbom följde han undervisning på Kungliga Kontrollverket, fick öva sig metallernas legering och probering och avlade en godkänd examen.

Hos Hultbom utförde Markström år 1849 sitt mästerstycke, en kaffekanna av drivet silver.

Vid 24 års ålder kunde man ansöka om att få mästar­rättighet. Han valde att göra det i Uppsala. Den av magist­raten utsedda nämnden på fem personer godkände mäs­terstycket. Eftersom Markström också kunde visa intyg om att han begått Herrens heliga nattvard, var välfrejdad, hade god handstil och fullt goda och försvarliga insikter i ”quatuor species” i hela tal, så kunde magistraten den 16 april 1849 utfärda ett mästarbrev för honom. Några dagar senare avlade han borgareden och han kunde starta sin första verkstad som kom att ligga på i kvarteret Kransen, S:t Persgatan , där han också hade sin bostad.

Varför han valde att förlägga sin verksamhet till Uppsala är inte helt klart. Möjligen visste han att det tidigare endast fanns tre guldsmeder i staden, alla överåriga.

På 1860-talet flyttade han till Svartbäcksgatan 6, där firman sedan kom att finnas kvar i mer än hundra år. Hans verksamhet tycks ha fått en för sin tid ganska stor omfattning. Förutom några lärlingar höll han inte mindre än fyra gesäller. Förmodligen stod matsilver, kaffekannor, sockerskålar, bä­gare och ljusstakar för huvuddelen av arbetet. Han tycks inte ha satsat på någon särskild specialitet. Ingenting tyder på att han skulle ha tillverkat eller sålt arbeten i den nya legeringen nysilver som började göra sitt intåg under dessa år.

Markström tycks ha ägnat all sin kraft åt sin verksamhet och inte varit indragen i det kommunala eller kyrkliga samhällslivet.

År 1883 drog sig E. G. Markström tillbaka på grund av ”tilltagande ålderdomssvaghet” och överlämnade sin guldsmedsrörelse till sonen Knut Gustaf. E. G. Markström avled 1897.

Knut Gustaf Markström föddes i Uppsala 4 juni 1855 och började vid 16 års ålder arbeta i faderns verkstad där han stannade i 5 år. Sedan han fått gesällbrev begav han sig år 1876 utomlands för att ytterligare förkovra sig. Första var han en kort tid på en mindre firma i Köpenhamn  och sedan två år i Bremen i en stor silverfabrik ägd av Koch & Bergfeld. År 1879 flyttade han först till hovjuveleraren Klintosch i Wien, som framförallt framställde handdrivna arbeten och återvände sedan till Wien. Våren och sommaren 1881 praktiserade han i London.  

Under sin vistelse i England råkade han få ögonen på tidningsannon­ser efter silverarbetare för en firma i USA. Han reste över och hade turen att få  anställning hos den världs­berömda juvelerarfirman Tiffany & Co i New York. I USA kom han att stanna i två år och återvände därefter till Europa.  Efter en kort tid i Sachsen var han efter 7 år utomlands åter i Upp­sala.

Fader Ernst Gustaf ansåg honom nu, efter sin långa utbildning och många inhämtade erfarenheter utomlands, vara mogen att överta både verkstaden och af­färsrörelsen, vilket han gjorde den 1 oktober 1883. Firman bytte då namn till K. G. Markström.  Knut Gustaf tog upp nya specialtillverkningar och arbeten i nysilver. Han utökade också firmans lo­kaler och inrättade så småningom filialer i Norrtälje, Öst­hammar och framförallt de två viktigaste i Sala och Enköping.

Från hantverk till industri

År 1907 markerar en milstolpe i företagets historia.  Driften krävde ett ökat rörelsekapital och bland annat därför ombildades det till ett aktiebolag under namnet K. G. Markströms Guldsmeds AB med ända­mål att ”bedriva fabriksmässig tillverkning och försäljning av guld-, silver-, nysilver- och nickelarbeten samt utöva annan likartad verksamhet”.  

Markström tecknade själv de flesta av aktierna och han blev bolagets verkställande direktör. Några andra  borgare i staden tecknade mindre aktieposter. Edvard Åberg blev styrelseordförande.

I augusti 1907 köpte Markström fabriksinventarierna från firman Sam. Pettersson i Linköping för 15 500 kr. De utgjordes av maskiner, stansar och modeller avsedda för silver- och nysilverfabrikation. Med köpet följde  sju av Sam Petterssons  arbetare och bolagets arbetsstyrka ökade på detta sätt till 14 personer. Maskinparken kompletterades också med ytterligare ett antal nya maskiner.

Samtidigt härmed företogs en genomgripande omändring, restaurering och utvidgning av bolagets lokaler, som kom att uppta en stor del av de delar av huset Svartbäcksgatan 6 som inte disponerades av firman Ågren & Karell. Övervåningen förenades med fabriken. Den elektriska motorkraften behövde fördubblas och centralvärme drogs in i butik och arbetslokaler.

I början av oktober 1907 var fabriken i sitt omgjorda och utvid­gade skick färdig att tagas i bruk. Till den 10 december hade led­ningen inbjudit bolagsmännen, kunderna, pressen och andra att bese anläggningen. Med största intresse, skriver tidningen Upsalas med­arbetare, följde de inbjudna fabrikationens gång: pressningen av silverplåtarna, ihopsättningen, galvaniseringen, förgyllningen och poleringen.

Så här skriver Bring i sin bok: ”Året 1907 betecknar den bestämda avslutningen på en äldre, mera personligt och hantverksmässigt färgad tillverkning och övergången till enbart industriell utformning av silver­varorna”.

Det är lätt att föreställa sig att övergången till en mer industriell produktion byggde på idéer och erfarenheter som härrörde från Knut Gustafs USA-tid.

Linus Holst

Det nya bolaget hade nu åtskilligt att erbjuda sina kunder av både av egen och av andras tillverkning. En specialitet från den egna fabriken var bordssilver av kontrol­lerat silver och nysilver. Nysilvertillverkningen omfattade också brickor, karotter, ströskålar, såsskålar, frukt-och konfektskålar, fat, ljusstakar, toalettaskar, hår- och klä­desborstar samt vaser.

Markström avled i april 1915 i en ålder av nära 60 år och efterträddes som verkställande direktör av Linus Holst (1880-1947) som efter en handelsutbildning varit anställd en längre tid på silver- och nysilverfirman A. G. Dufva i Stockholm. Under de tre decennier som denne ledde firman skedde en fortsatt utbyggnad av verksamheten. Modernise­ringar, utökning av lokalerna och maskinella förbättringar skedde vid flera tillfällen. Fler bostadsrum i Svartbäcksgatan 6 förhyrdes och ändrades till arbetslokaler. Efter en tid kunde bolaget utnyttja alla lägenheter i en del av huset och nya maskiner anskaffades. Fabrikens olika avdelningar låg dock åtskilda från varandra vilket försvårade och förhindrade ett ef­fektivt utnyttjande av befintliga möjligheter.

Jarl Wrange. Uppsalabild UM

En expert gjorde en redogörelse (citerad i Brings bok) för de olika fabriksavdelningarnas läge i huset och till varandra: ”På nedre botten låg press- och slipverkstäderna jämte utrymmen för smältugn och valsverk med en friktionspress av rätt stora mått med en effektivitet av 230 ton. En trappa upp var verktygsverkstaden och lokalerna för kuvertsilverfabrikationen belägna, försedda med nya maskiner av för den tiden modernaste slag. Åt gatan låg guldverkstaden jämte firmans lager och kontorslokalerna. Två trappor upp var galvaniseringen inrymd och åt gatan i vinkel mot den­nas lokaler monteringsverkstäderna för silver och nysilver jämte kuvert- och tryckverkstäder. Till översta våningens rum var poleravdelningen förlagd. Bakom butikslokalen inåt gården fanns lagerrum och gravyrverkstaden.”

Den viktigaste grenen inom affärsrörelsen förblev liksom tidigare silver-och nysilvervaror och firman hade fortfarande en ledande ställning inom sin bransch.

Efter Linus Holsts bortgång år 1947 förvärvades aktie­majoriteten av direktör Sven Wrange, som redan tidigare hade en större aktiepost i bolaget. Wrange hade en bakgrund i ur- och juvelerarbranschen i Göteborg. Vid bolagsstämman utsågs han till verkställande direktör. Hans son Jarl Wrange, som redan lett firman i mer än två decennier, blev bolagets disponent. Före sin flyttning till Uppsala hade Jarl praktiserat som juvelerare och guldsmed vid ett par stora och välrenommerade företag och fått sitt mästarbrev.

År 1956 tog Uppsala-Bild en serie fotografier från tillverkningen. De finns idag på Upplandsmuséet. (Klicka på bilderna!)

Under Sven och Jarl Wranges tid utvidgade firman sin verksamhet och befäste ytterligare sin ställning som ett av landets ledande företag inom sin bransch. I slutet av 60-talet hade man drygt 60 anställda och varorna såldes över hela landet genom 800 juvelerare och guldsmedsbutiker. Till årsproduktionen förbrukades 5 ton silver och 200 kg 18 karats guld.

Inte bara industri – även konsthantverk

Konsthantverket hävdade väl sin ställning vid sidan av den industriella produktionen. Som företagets konstnärlige ledare och formgivare fungerade länge Eric Löfman, som 1948 knöts till firman. Markströms hade stora framgångar bl a med kyrksilver och brudkronor.

Erik Löfman. Foto Uppsalabild. UM
Carl-Eric Kastberg. Foto K Berg. UM

Slutet

ÅR 1969 sålde Sven Wrange Markströms till Guldsmeders Inköps AB (GIA). Jarl Wrange öppnade i samband med detta en butik som fick namnet Hovjuvelerare Markström. Denna butik ingick inte i det företag som GIA köpt.

År 1971 skulle fastigheten på Svartbäcksgatan rivas och verkstadsverksamheten flyttade till Portalgatan medan butiken flyttade till Celsiushuset på Svartbäcksgatan.

Det nu GIA-ägda K. G. Markströms Guldsmedsaktiebolag köpte år 1973 och 1982 två Lidköpingsföretag, Wallins och MEMA. Uppsalaverksamheten flyttades därefter successivt till Lidköping. I Uppsala fanns till sist endast smycketillverkningen kvar.

År 1986 gick det norska företaget K A Rasmussen in och köpte Markströms. Ett par år senare delades detta företag upp i flera delar, som såldes var för sig. Guldsmyckessidan köptes exempelvis av en person som förlade verksamheten till Alunda. Rester av K. G. Markströms fanns rimligtvis kvar i MEMA, som så småningom kom att köpas av Guldsmedsaktiebolaget GAB. Efter diverse ägar- och struktur-förändringar ingår MEMA/GAB idag i Gense-koncernen, som i sin tur ägs av K. A. Rasmussen.

Detaljhandelsbutiken Hovjuvelerare Markström fanns under några år kvar i bottenvåningen av Celsiushuset..

Källor:
Bring S. E., K G Markströms Guldsmedsaktiebolag 1849-1949. Uppsala 1949
Davidsson Åke. Celsiushuset. Uppsala 1971

T Hedberg