I Svartbäcken låg under många år två karossfabriker bara en stenkast från varandra. Det var nog många Uppsalabor som förväxlade dem, inte minst därför att båda företagen ägdes och drevs av en som hette Nilsson. Den ena, J W Nilssons, övergick så småningom helt till tillverkning av bandyklubbor, medan den andra Karl Nilssons på Fabriksgatan 1, höll fast vid buss- och karosstillverkning. Under sina nästan femtio år som egen företagare gjorde Karl Nilsson närmare 250 bussar som såldes runt hela landet. Han tillverkade även kokvagnar, ambulanser och mycket annat till försvaret.

Om Karl Nilsson, som av många var känd under namnet Karossnisse, och hans fabrik berättade Olof Richard Sjöholm följande i UNT den 7 oktober 1993.

År 1906 började den kollek­tiva spårvägstrafiken i Upp­sala. I september månad in­vigdes den första linjen, som sträckte sig från vagnhallar­na vid Dalgatan i Eriksdal till Stora torget, Centralstation­en och vidare till Grind-stugan. Detta och mycket mera om spårvägstrafiken finns dokumenterat i två artiklar i UNT i september månad 1992 och i UNT bila­gan 25 september i år.

År 1928 började spårvä­gen få en viss konkurrens. Då startade reguljär busstrafik med sträckning S:t Eriks torg Sysslomansgatan-Bör­jegatan till Eriksdal, det som nu kallas Bortre Luthagen. 14 passagerare rymdes i bus­sen, ett imponerande antal på den tiden. Bussen var till­verkad av Karl Nilssons snickeri- och karossfabrik, som var belägen på Fabriks­gatan 1, bakom den då välkända Eddabiografen. Karl Nils­son kallades populärt för Kaross-Nisse, säger dottern fru Margit Ryberg, och hon berättar vidare:

Den omtalade bussen var inte den första som Karl Nilsson tillverkade. 1922 var han en av delägarna i Upsala Möblerings AB. Företaget fick så en beställning på en buss, som levere­rades till Ångermanland och trafikerade sträckan Undrum-Offer-Sollefteå. Denna buss var emellertid så smal att sätena fick placeras efter sidorna. På den tiden var det inte så noga var man place­rade på- och avstigningsdör­ren, och i detta fall satt den på höger sida. 1925 fast­slogs det i lag att dörren skulle vara placerad på vän­ster sida, men som bekant ändrades detta cirka 40 år senare, då högertrafik inför­des i vårt land.

Min far, Karl Nilsson. föd­des 1885 i Ystad, säger dot­tern, och var ett av sju sys­kon. Hans far var modell­snickare vid SJ, och följaktli­gen intresserade sig också sonen för detta yrke. Efter avslutad skolgång började han så småningom i snickar­lära i trakten. 1904 reste Karl Nilsson till Stockholm och fick arbete vid inredningsfirman Myrstedt & Stern och stannade där i drygt sexton år. Han var bl a med om att inreda Opera­källarens bar, och vid den tiden tjänade han femtionio öre i timmen. 1910 flyttade han till Upp­sala och var med om att bilda Upsala Möblerings AB, där man främst arbetade med tillverkning av möbler och inredning. I fjorton år var han delägare i företaget och beklädde posten som fabrikschef, men 1924 ville han pröva på något nytt och grundade då sin snickeri-och karossfabrik på Fabriksgatan 1.

Firman fick en lyckad start, och man levererade bussar med Nilssons karosser runt hela riket. Fabrikationen omfattade förutom karosser i bussar även karosser till skåpvagnar och lastbilar. Företaget utförde också reparationer av karosser, och insättning av glas ingick också i programmet. Firman hade dessutom en speciell tillverkningsavdelning för inrednings- och byggnads­snickerier av olika slag. Man sysselsatte under 30-talet 25 personer, men under ofreds­åren på 40-talet och många år därefter var arbetsstyrkan cirka 55 personer.

Karl Nilsson hade under dessa år stora leveranser till armén, bl a specialgjorda hyt­ter. Väggar. golv och tak var isolerade med plåt och hyt­terna utrustades med vär­mekaminer. Även ambulanser for militära ändamål ingick i programmet liksom karosser till likbilar.

År 1934 tillverkade Karl Nilsson för Svenska Automobiltrafik AB:s räkning en specialritad buss. Den första resan ställdes till Paris för den stora bilutställningen detta år. Bussen hade endast 20 platser men var mycket bekväm och väckte med sina strömlinjeformer stor uppmärksamhet på utställningen.

Många Uppsalabor och andra har ofta förväxlat de två företagen i karosseri-branschen som har funnits i vår stad. Den äldsta var J W Nilssons Vagn- och Kaross­fabrik, på Timmermansgatan 4 och som seder­mera blev ”världsberömd” för tillverkningen av Sirius-bandyklubban. Det andra företaget i branschen var alltså Karl Nilssons Snickeri-och Karossfabrik på Fabriks­gatan. Dessa två företag låg blott några stenkast frän varandra.

På grund av ålders- och familjeskäl upphörde företa­get 1958. Karl Nilsson avled 1978 i en ålder av 93 år.

Olof Richard Sjöholm, UNT 7 oktober 1993