Välj en sida

Bilderna på sidan är klickbara!

Gottfrid Ånstrand föddes år 1868 i Risberga, Östuna. I kyrkoböckerna noterades han som ”oäkta” trots att föräldrarna Filip och Klara enligt egen och trosbrödernas uppfattning var kristligt gifta. De var nämligen baptister och hade ingått ett så kallat baptistäktenskap.

Om baptistäktenskap skriver Owe Samuelsson så här i sin doktorsavhandling (citerat av Sigvard Svärd):

De som uteblivit från föreskriven årlig nattvardsgång och som dessutom mottagit baptistdop, kunde enligt de kyrkliga myndigheternas uppfattning inte erhålla lysning och vigsel. En från ”den rena evangeliska läran” (alltså Svenska Kyrkans) avfallen person betraktades nämligen som ”okristen” enligt kyrkolagen och var därmed i avsaknad av tillfredsställande kristendomskunskap. Med stöd av samma lag (”skall ingen trolovas, som icke kan Luthers katekes och har begått Herrens nattvard”) kunde det således hävdas, att baptister var oberättigade att ingå äktenskap.

Goda råd var nu dyra. Redan vid baptisternas första allmänna konferens i juni 1857 debatterades frågan om svårigheter i samband med ingående av äktenskap. Man ansåg att ett kristligt äktenskap ej var beroende av någon kyrklig vigsel, men var samtidigt angelägna om att ge äktenskapet ”all den laga kraft, som under närvarande omständigheter står att vinna”. En möjlighet att göra detta öppnades genom att upprätta äktenskapsförord och giftermålskontrakt, samt därefter låta inregistrera dem vid domstol. Baptisternas juridiske rådgivare utarbetade ett formulär. Genom, yttrade han, ett sådant förfarande, kan de utan att kränka sina samveten ”mot varandra uppfylla alla de plikter, som enligt Gud och mänsklig lag tillhöra äktenskapet”.

Gottfrid Ånstrand

Gottfrid Ånstrand någon gång på 30-talet

Familjen Ånstrand tillhörde den grupp på något 10-tal baptister som fanns på Risberga gård, anställda av baron August Stiernstedt. Under Stiernstedts beskydd kunde de hålla sina sammankomster, trots motstånd från länsman och prästerskap.

År 1863 kom en ny präst till Östuna fast besluten att komma tillrätta med ”villfarelserna”. Han ordnade en kyrkostämma, där den uppenbara avsikten var att få Stiernstedt att avskeda sin ”läsare”. Stiernstedt svarade kyrkoherden: ”Jag känner mina läsare tillräckligt bra för att veta att de är säregna men bra människor. De är lika lata eller flitiga om jag är närvarande eller ej. Jag önskar att alla vore sådana. Kyrkoherden får säga vad han vill men mina läsare behåller jag.” (ur V Mattson: Uppbrott)

Som yngling arbetade Ånstrand som snickarlärling i Uppsala. År 1888 lämnade han staden och lärde sig orgelbyggaryrket i Stockholm och Karlstad. År 1894 återvände han till Uppsala och grundade sin orgelfabrik. Tillverkningen skedde först troligen på Kungsgatan, men redan efter något år flyttades den till en nybyggnad på Bäverns gränd 19, dvs. i kvarteret Suttung närmast järnvägen, intill den byggnad som i olika perioder kom att inrymma Chokladfabriken Fyris och Sidenväverierna. Tomten tillhörde ursprungligen Ånstrands svärfar, målarmästare Wallén som under de under de första åren också använde lokalen för sin egen verksamhet.

Ånstrands Suttung
Orgelfabriken skymtar till höger om Sidenväverierna. Bilden är från tiden mellan 1936 och 1940. Foto: P Sandberg. UM
Fabrikslokalen i ett senare skede. Stadsarkivet
Fabrikslokalen i ett senare skede. Bilden visar gaveln mot Bäverns gränd. Stadsarkivet
Ånstrands efter 1940
Någon gång på 60- eller 70-talet. Takreklamen är nu borta. Stadsarkivet.
 

Av allt att döma var verksamheten framgångsrik med en inte obetydlig export. Produktionen bestod framförallt av större harmonier dvs. kammarorglar. Enligt Wendel ”har Ånstrand på ett synnerligen tillfredsställande sätt lyckats lösa den rörpneumatiska idén, vilket tillåter anbringandet av ett relativt större antal koppel mot de förr mycket begränsade möjligheterna”. Klicka här eller på katalogsidan nedan för att ladda in och läsa hela katalogen från år 1900 (originalet finns i Klaverens hus).

En Ånstrandorgel
En Ånstrandorgel
Aanstrand-kat-1900_Page_01
Katalog år 1900
Ytterligare en Ånstrandorgel
Ytterligare en Ånstrandorgel

Vid sidan av orgelbyggeriet ägnade Ånstrand uppenbarligen mycket tid åt baptistförsamlingen och dess musikverksamhet. Redan före Stockholms- och Karlstadtiden var han verksam i sångföreningen och manskvartetten Klippan. Från 1895 var han ledare för en barnkör, från 1896 ansvarade han för damkvartetten Linnea och från 1903 för en manskör. Han var dessutom organist, diakon och söndagsskollärare. År 1916 önskade han dock lämna ledarskapet av hälsoskäl.

Ånstrand Klippan 1899
Sångföreningen Klippan år 1899. Ånstrand sitter som nr 3 från höger i andra raden. Baptisthistoriska arkivet.

Orgeltillverkningen lades ner 1945. Men av allt att döma fanns ett stort harmonium kvar som av någon anledning inte gått till den ursprunglige beställaren. Detta såldes på förmånliga villkor till pingstförsamlingen i Finspång. Den 20 februari 1947 kunde man läsa följande i Östergötlands Dagblad:

Unikt orgelharmonium till Elimförsamlingen

Sveriges finaste orgel inviges vid söndagsgudstjänst

Från och med söndagen kom­mer Sveriges i sitt slag finaste orgelharmonium, en hypermo­dern, elegant skapelse med 16 genomgående stämmor, pneumatisk registrering med fria och fasta tonkombinationer och yt­terligare många tekniska finesser, som praktiskt taget aldrig tidigare har prövats vid en svensk orgelkonstruktion, att regelbundet svara för gudstjänst­musiken i Elimkapellet i Finspång. De som berättar detta är två orgelbyggare, Ludvig Palmér och C. A. Ånstrand från Gottfrid Ånstrands orgelfabrik i Uppsala, som i dagarna tre har varit sys­selsatta med uppställandet av det unika verket. Invigningen sker om söndag med en enkel högtid.

— Den nya orgeln har nästan sam­ma volym i ton som de stora kyrk­orglarna, piporglarna, men möjligen är pedalen på Elimkapellets nya orgelverk en aning ljusare än hos dessa orglar, framhåller fabrikör Ånstrand, som nyligen har åter­kommit från Amerika, där han tidi­gare under hela 44 år har varit verksam vid en orgelfabrik i Worchester, Massachusetts, och i Minneapolis i Minnesota. I sitt slag är den otvivel­aktigt den finaste i hela Sverige och den skiljer sig från alla tidigare konstruktioner genom en hel rad tekniska, patenterade eller patentsökta finesser. Verket har visserligen som flertalet orglar av ungefär samma storlek två manualer om vardera 54 toner och en pedal med tre stäm­mor och 20 toner — i första manualen 5 och i den andra dessutom 8 stämmor — men dessutom är verket försett med en sugfläkt och manualerna drivs genom vacuum, varigenom tonen har kunnat göras överraskande jämn och fyllig. De övriga konstruk­tionsfinesserna är i flertalet fall patenthemligheter och bör inte förrådas, anser de båda orgelkonstruktörerna.

För lekmannaögon förefaller kan­ske ändå inte nya verket så an­märkningsvärt, som man kanske skulle kunna ha anledning att förmoda. Men orgeln är ganska stor, den väger inemot ett helt ton och tar ganska stort utrymme i det redan trånga Elimkapellet. Tanken är dock, att den fina orgeln i sinom tid skall flyttas till ett planerat nybyg­ge, som man inom församlingen hoppas skall kunna komma till stånd, så snart byggnadstillstånd står att er­hålla. Liknande orglar finns nu i Stockholm och Uppsala, men den nya Finspångsorgeln är dock den finaste av allesammans och Finspångsborna kan därför ha anledning att betrakta den fina konstruktionen med stolthet. Orgeln har naturligtvis kostat stora pengar, men genom en tillfällighet har kapellet kunnat erhålla den till ett pris, som avsevärt understiger det, som den egentligen skulle ha kos­tat. Det belopp, som orgeln kostade, har insamlats under så kort tid som 14 dagar berättar pastor Sternheden. Musik****** **** från Örebro kommer att inviga det fina verket

Gottfrid Ånstrand avled år 1950 och den 28 februari 1950 kunde man i UNT läsa följande dödsruna:

Fabrikör Gottfrid Ånstrand, Upsala avled på måndagen på Samariterhemmet i Upsala. Han var född 1868 i Östuna socken. Närmast sörjes han av makan född Wallén, dottern Ingrid, maka till bankkamrer Nils Berg, Stockholm, syskonen Mina och Karl Ånstrand, Upsala, och övrig släkt.

Sorgebudet om Gottfrid Ånstrand bortgång kommer att väcka förstämning i vida kretsar. Med Gottfrid Ånstrand går en av landets skickligaste orgelbyggare ur tiden. Han kom redan som yngling till Upsala för att praktisera Inom snickaryrket. Efter läroåren vid orgelfabriker i Stockholm och Karlstad bosatte han sig definitivt i Upsala i början av 1890-talet. I Upsala grundade Gottfrid Ånstrand 1894 den orgelfabrik, som under mer än ett halvt sekel intog en ledande ställning inom orgelbranschen i vårt land. Den välkända firman levererade under denna tid ett otal kammar- orglar, skolorglar och pedalorglar. Särskilt skolorglarna har blivit mycket populära över hela landet. Var helst man kommer, kan man nästan vara säker på att finna en Ånstrandorgel i skolsalarna. Det är förundransvärt hur väl dessa skolorglar förmått att behålla sin vackra tonfärg trots temperaturväxlingarna i de ofta kalla och dragiga skolrummen. Detta sammanhänger med Gottfrid Ånstrands yrkesambition att alltid tillverka orgelharmonier av verkligt högklassig kvalitet. Som yrkesman var Gottfrid Ånstrand en mästare i ordets sanna bemärkelse, ty för honom innebar mästarbrevet en förpliktelse. Men Gottfrid Ånstrand var inte bara framstående yrkesman utan också en framgångsrik uppfinnare inom sitt fack. Hans pedalharmonier med pneumatisk bälgdrift vann stor uppskattning bland fackmännen och dessa orgelverk har installerats i många kyrkor. Pedalorglarnas sinnrika helpneumatiska konstruktion är ett utmärkt bevis på Gottfrid Ånstrands uppfinnargeni inom ett i vårt land föga beaktat område.

I sin fabrik vid Bävernsgränd hade Gottfrid Ånstrand under många decennier övningsorglar för de musikstuderande som skulle avlägga organistexamen. Flera generationer folkskollärare har således använt sig av dessa övningsorglar och många av dessa folkskollärare har sedermera som ordinarie lärare skaffat sig egna pedalorglar av Gottfrid Ånstrands renommerade fabrikat. För sina förnämliga musikinstrument fick Gottfrid Ånstrand motta hedersbevisningar både från svenskt och utländskt håll i form av medaljer och diplom.

Musiken var och förblev den dominerande faktorn i Gottfrid Ånstrands liv. I Upsala — liksom tidigare i Stockholm och Karlstad — var Gottfrid Ånstrand ivrigt verksam som kördirigent inom baptistsamfundet. Åren 1899-1919 var han en medryckande och temperamentsfull sångledare för Upsala baptistförsamlings sångkör. Under denna tid hölls en rad förnämliga konserter med kör och orkester under hans skickliga ledning. Sin talang som in­spirerande körledare visade Gottfrid Ånstrand även prov på då han under mer än 25 år ledde barnkörer I Upsala, Stockholm och Karlstad. Ännu har inte minnet förbleknat av de stora barnkonserterna i Immanuelskyrkan i Upsala. Gottfrid Ånstrand hade en enastående förmåga att entusiasmera sina ungdomliga sångare. Inom Upsala baptistförsamling verkade Gottfrid Ånstrand dessutom länge som diakon.

Gottfrid Ånstrand var en arbetsmänniska som få och endast inför de sista årens tilltagande ohälsa kunde han förmås att slå av på arbetstakten. Vid hans bår böja vi oss i djup sorg och lysa frid över hans minne med psalmsångarens ord:

Det ringer till vila
Och veckan går ut
Guds sabbat sig nalka
Och mödan har slut.

THbg