Cykelfabriken Fram

Ursprunget till AB Josef Eriksson cykelfabrik kom 1897, då fabrikören Bernhard Öberg startade en cykelfabrik på Svartbäcksgatan 14 där han tillverkade ”Fram”-velocipeder. Öbergs företag – AB Bernh. Öberg & Co – är f ö ursprunget till inte bara Cykelfabriken Fram utan också till den tidigare i Uppsala stora järnhandelsfirman Wolrath & Co på Svartbäcksgatan och det tidigare företaget Upsala Separator AB på Skolgatan. Cyklarna fick troligen namnet Fram efter den norske upptäcksresanden Fridtjof Nansens fartyg Fram. Nansens arktiska äventyr, som påbörjades 1893, fick stor uppmärksamhet.

Att ge cykeln det kända namnet gjorde det lättare att komma ihåg märket. Märket kom att följa med fabriken i dess olika konstellationer ända in på 1970-talet. Verksamheten och Frammärket övertogs 1905 av Josef Eriksson och ett nytt skede i Uppsalas cykelhistoria skapades. ”Joffes”, som fabriken populärt kallades, blev ett begrepp – inte bara som arbetsplats utan även för sin höga kvalitet. 1910 antogs namnet AB Josef Erikssons Cykelfabrik. 1955 ändrades namnet till Cykelfabriken Fram, som då hade 225 anställda.

När 1900-talet var ungt, föreföll cykelmarknaden omättlig. Tillverkningen vid ”Joffes” ökade och krävde snart större utrymmen. Företaget flyttade först till Svartbäcksgatan 10 och senare – 1917 – till S:t Persgatan 22. Cykeltillverkningen gick bra och företagets omsättning ökade snabbt. Byggnaderna, som inrymde fabriken, finns fortfarande kvar, men med annat innehåll.

Fabrikslokalen på S:t Persgatan 22. Foto: Gunnar Sundgren. UM

År 1926 avled firmans grundare och ledare Josef Ehrle (tidigare Eriksson). Då hade aktiemajoriteten övergått till Uplands Enskilda Bank, som till ny VD utsåg överstelöjtnant Herbert Selander. 1932 var det dags för nästa ägarbyte. För Uplands Enskilda Bank var driften av en cykelfabrik ett främmande inslag och Industrikompaniet King i Helsingborg, som tillverkade cykeln King, tog över. Herbert Selander fick lämna företaget och ersattes, med mönster från Nymans Verkstäder, med Ernst Nissbeck som VD och Erik Spanier som driftledare och verkstadschef. Båda rekryterades också från Nymans där de haft ledande befattningar. I övrigt innebar ägarbytet inga större förändringar; produktionen av Fram-cykeln fortgick som vanligt.

När cykeltillverkningen var som störst på 1940-talet tillverkade ”Joffes” cirka 25 000 cyklar per år av märket Fram av drygt 200 anställda arbetare. Efter en svår eldsvåda 1933 byggdes fabriken om och fick då sin välkända profil mitt emot Uppsala mejeri. 1955 ändrades firmanamnet till Cykelfabriken Fram. Namnbytet förändrade ingenting; till vardags var det fortfarande ”Joffes”. Förutom cyklar tillverkades från början av 50-talet också motorcyklar och mopeder. 1966 var produktionen av cyklar och mopeder så stor att företaget köpte en tomt i Boländerna på Verkstadsgatan 8 och där uppförde en modern ändamålsenlig fabrik, som togs i bruk 1966. Med den nya fabriken ökade cykelproduktionen men knappast lönsamheten.

Cykelmärket ”Fram” skördade många framgångar i tävlingssammanhang. Sålunda blev Ragnar Malm olympisk guldmedaljör 1912 och Gunnar Sköld världsmästare (1921 i Köpenhamn) och olympisk bronsmedaljör i lag tillsammans med Erik ”Orsa” Bohlin och Ragnar Malm (i Paris 1924) i linjelopp på landsväg. År 1971 fick Framfabriken uppleva sitt livs toppnotering på 32 000 tillverkade cyklar. Men glädjen blev kortvarig. Den ökade importen och begynnande konjunkturella kriser gjorde att cykelproduktionen tappade i lönsamhet. Dessutom hade man byggt upp en relation till Kooperativa Förbundet (KF) och olje- och bensinbolaget OK, som tillsammans stod för 40 procent av försäljningen. När dessa tv företag med den nya tiden vände Cykelfabriken Fram ryggen och satsade på östeuropeiska lågpriscyklar blev det inte längre möjligt att producera Fram-cyklar. Utförsbacken blev brant. Konkurrensen från billiga tjeckiska cyklar som vällde in i Sverige  bokstavligen tvingade Fram-Kingbolagen 1973 att koncentrera produktionen av Fram-cyklar till Helsingborg. År 1973 lämnade den sista cykeln monteringsbandet på Cykelfabriken Fram.

Flytten från Uppsala till Helsingborg innebar dock inte att Fram försvann som cykelmärke. Märket fanns kvar och även om cykeln efter flytten kallades ”Fram-King” så levde märket kvar långt in på 1980-talet. Men sagan om ”Cykelsala” avslutades däremot i och med att tillverkningen flyttade till Helsingborg.

Roland Agius

En kuriositet

Akademiska ridhuset år 1901. UM

Ett inbyggt ridhus

Där Framfabriken idag ligger låg tidigare universitetets ridhus. Se Dahlgrens bild från 1901. Tittar man efter på Framfabriken så ser man tydligt att det gamla ridhuset kom att utgöra en del av fabrikslokalerna. Detta framgår av taklisten och pelarna. Mer läsning:  http://www.cykelhistoriska.se/framcyklar.htm