Henrik Gahns AB var en av de allra mest kända av de många industrier som verkade i Uppsala under industriepoken. Verksamheten startade redan 1867 och pågick sedan i drygt hundra år.

Ett modernt företag

Företaget var på flera sätt en föregångare och förebådade en modernare industritid. Vid den tid Henrik Gahn drog igång sin verksamhet så var det vanliga att industriell verksamhet växte fram med hjälp av duktiga hantverkare som successivt tog steget från hantverk till industri. En annan typ av industri var bryggerier, brännerier, kvarnar, sågverk, järnverk och tegelbruk som byggde på traditionella produkter och råvaror.

Gahns däremot var är ett tidigt exempel på företag som byggde på ett samspel mellan vetenskap och industri. Henrik Gahn lade mycket tid på kemiska experiment av olika slag. I sin ”Compositionsbok”, som han påbörjade 1866 redovisade han sina laboratoriearbeten. Där framgår att han bl.a. arbetade med preparat som smärtstillande vatten, medel mot finnar och vårtor, koleradroppar, hårväxtmedel, piller mot dålig andedräkt m.m.

En annan punkt där Gahns var tidigt ute var den intensiva reklam med vars hjälp produkterna skulle föras ut på marknaden.

Gahns var vidare den första industri i Uppsala som valde att driva verksamheten i aktiebolagsform. Och Gahns var den första Uppsalaindustri som hade en nämnvärd export av sina produkter. Vidare var Gahns den första Uppsalaindustri som lät produkter tillverkas på licens utomlands – i England och Tyskland.

Vem var Gahn?

Gahn Osti UUB

Henrik Gahn Foto H Osti UUB

Henrik Gahn föddes den 1 april 1820 i Falun och son till salpetersjuderidirektören Johan Henrik Gahn. Han hade inte minst genom sin farfar kemisten Johan Gottlieb Gahn anknytning till det vetenskapligt förankrade utvecklingsarbetet inom svensk bergshantering. Bergskollegieassessor Johan Gottlieb vän till Scheele och hade varit Berzelius lärare. Även Henrik Gahn ansågs vara en för sin tid framstående kemist. Han blev 1838 student i Uppsala och 1841 elev vid Sveriges första civila tekniska högskola, nämligen Falu bergsskola.

Det följande året var han elev på Jernkontorets stat, där han 1845–48 var extra stipendiat. Där deltog han i en del av den geologiska kartläggning av Sverige, som då genomfördes på Jernkontorets bekostnad och som 1856 resulterade i ”Geognostisk karta öfver Sverige”.

Från 1848 ägde och drev Gahn tillsammans med sin svåger L M Wærn Lottefors sågverk i Bollnäs. Mellan åren 1852 och 1862 ägnade han sig åt skogsaffärer och lantbruk som gick så bra att han 1852 kund köpa Åkersta gård och Backa gård i Stenhamre (som numera ingår i Ljusdals kommun).

År 1862 flyttade han till Uppsala där han menade att han bättre än på andra ställen i landet kunde tillgodogöra sig sambandet mellan vetenskap och industri.  Henrik Gahn var i detta avseende en föregångsman. Han insåg tidigt värdet av koppla samman produktutveckling och aktuella vetenskapliga rön.

De 30 mars 1874 avled han i Uppsala, endast 53 år gammal.

Bakgrund

Ungefär samtidigt som Gahn flyttade till Uppsala började man förstå bakteriernas roll. Bakterierna var visserligen kända sedan länge och hade studerats i mikroskop av van Leuwenhoek redan på 1600-talet.  Men det var genom först tack vare Louis Pasteur som man började förstå deras betydelse för förruttnelse, härskning och jäsning. Under åren 1855-57 arbetade han på uppdrag av bryggerier i staden Lille i norra Frankrike och år 1858 publicerade han ett epokgörande arbete där han visade på mikroorganismernas roll för jäsning. Detta arbete lade grunden till den moderna bakteriologin. Snart spred sig också en insikt om att många sjukdomar förorsakas av bakterier.

Den österrikisk-ungerske läkaren Semmelweis visade under slutet av 1840-talet att när läkarna ägnade sig litet åt enkel hygien och handtvätt så sjönk dödligheten i barnsängsfeber dramatiskt. Men hans resultat och den bok han publicerade år 1861 fick inte det genomslag de förtjänade, bl a därför att han inte hade någon vetenskaplig förklaring.

Den engelske kirurgen Joseph Lister tog däremot fasta på Pasteurs rön och var övertygad om att bakterier orsakade den sårfeber och kallbrand som ledde till många kirurgpatienters lidande och död. Han visste att fenol, eller karbolsyra som det då kallades, tog bort stanken från kloakavfall och insåg att detta nog berodde på att bakterierna dödades. I mitten av 1860-talet började han därför använda fenol för att sterilisera instrument och tvätta sår med mycket gott resultat (från 1865 till 1869 sjönk dödligheten från 45% till 15% på operationsavdelningen för manliga olycksfall). Han betraktas som den moderna kirurgins grundläggare. Men även Listers idéer mötte stort motstånd och slog egentligen inte genom förrän han framgångsrikt behandlat ett infekterat sår på drottning Viktoria.

Att tyskarna med goda resultat tillämpade Listers metoder under 1871 år fransk-preussiska krig bidrog också till att Lister fick gehör.

Man sökte efter bakteriedödande medel också för annan användning än den medicinska. Under 1800-talets mitt var ”köttkrisen” ett begrepp. Försörjningen av färskt kött till de större städer och befolkningskoncentrationer som växte fram var ett stort problem. Man hade klart för sig att en lösning skulle kunna vara import från länder som Argentina och Australien, men det förutsatte bättre konserveringsmetoder. Men kyltekniken var fortfarande primitiv.

Aseptin

År 1867, samma år som Lister publicerade sina resultat i The Lancet, startade Henrik Gahn ett litet företag i Uppsala som han kallade för Upsala Tekno-Kemiska fabrik och som tillverkade bläck och blanksvärta.

Men Gahn hade också andra planer. Han var uppenbarligen medveten vad som var på gång i andra länder, vad Pasteurs arbete innebar och förmodligen även Listers arbete. Han insåg vilka behov som fanns av bättre bakteriedödande medel för konservering och för medicinskt bruk. Men det enda medel som erbjöds var då den frätande och smärtframkallande ”karbolsyran” (fenol).

På något sätt hade Gahn emellertid blivit medveten om att även borsyra hade antiseptiska egenskaper och han lanserade ett borsyrepreparat som fick namnet Aseptin. Medlet var avsett att kon­servera kött och andra livsmedel. Gahns ville visa upp sina rön. Så här beskrivs händelsen i Gahns jubileumsskrift från 1947:

På förmiddagen den i 5 januari 1869 stod ett förväntansfullt sällskap samlat kring en hemlighetsfull ektunna med lock i Henrik Gahns tekniska fabrik i Uppsala. Det var tio herrar i jacketter och bonjourer med snäva randiga och rutiga byxor, höga kragar, hakskägg och polisonger. En enda dam i turnyr och med en liten »frumössa» på den höga frisyren representerade husmödrarna i den intresserade gruppen kring tunnan. Hon hette Sofia Östling och var väl­beställd källarmästarfru på den s.k. Gamla Gästgivaregården i Uppsala. Her­rarna företrädde vitt skilda yrken – en var källarmästare, en slaktargesäll, en entomolog, en student, en bokhållare och en f. d. kammarrättsråd. Till säll­skapet kring ektunnan sällade sig cheferna för den tekniska fabriken och så lyftes locket av tunnan inför skaran av vittnen.

I en färglös vätska låg nio köttstycken, alla genomträdda med förseglade snören och dessutom med snöre och obrutna sigill förankrade vid fönsterkar­men bakom tunnan. Tre månader tidigare – den 16 oktober 1868 – hade köttet i notarius publicus och de närvarande vittnenas åsyn lagts ner i vätskan och förseglats med dubbla sigill. Sedan dess hade rummets temperatur, som nog­grant kontrollerats, hållits omkring + 3o° C. Då snöret nu avklipptes och köttstyckena undersöktes, visade de inga tecken på förskämning. Fabrikens ägare, brukspatron Henrik Gahn, och hans kompanjon, doktor Esaias Edquist, hade uppfunnit ett nytt kon­serveringsmedel, som höll förruttnelsebakterier­na stången och som snart skulle väcka uppseen­de i hela världen under namnet Aseptin .. .

Medlet väckte också internationell uppmärksamhet och brittiske konsuln i Stockholm skrev följande intyg (i en samtida svensk översättning):

»Rörande det af Herr Henrik Gahn upptäckta medlet, Aseptin, att från förskämning bevara kött och organiska ämnen i allmänhet …»

»Härmed intygas att Henrik Gahn Esquire, uppfinnaren af ett sätt att konservera kött och andra konsumtionsartiklar, tillstädeskom inför mig denna Februari månads tredje dag, detta närvarande år, och högtidligen förklarade att han medelst den metod han uppfunnit kan från förruttnelse konservera följande artiklar, nemligen: Kött, Fisk, de fleste slags Vege­tabilier, Agg och Smör, Viner, Öl, Porter, Mjölk (omkring tvenne dagar längre än vanligt) och Vatten; och uppgaf nämnde Henrik Gahn vidare att han medelst samma metod kunde hindra orent vatten från att skämmas, så at det förblefve fritt från all lukt. Detta sålunda upprättadt och för­klaradt såsom ofvan i Britiska konsulatet i Stockholm på denna 3:dje Februari i året 1869, till bekräftelse hvaraf jag detsamma med min egen hand undertecknat och mitt embetssigill härtill fäst.»
Undertecknadt
GERALD
RAOUL PERRY Hennes Brittanniska Maj:ts Konsul
Konsulatsigill

Den 28 oktober 1869 fick Henrik Gahn ett tolvårigt svenskt patent på sitt konserveringsmedel och tillverkningen drog igång. Det nya konserveringsmedlet Aseptin provades sedan under militära fälttjänstövningar 1871.

Aseptinet såldes i två former, dels Enkel Aseptin, som helt enkelt var borsyra i pulverform, dels Dubbel Aseptin som bestod av två delar borsyra och en del alun. Enkel Aseptin användes i flytande eller halvfasta livsmedel som mjölk, blod, drycker, soppor, såser, smör, hackat kött, korv mm. Dubbel Aseptin till fasta ämnen som rått kött, fisk och ägg.

Amykos

Gahn visste naturligtvis att behovet att desinfektionsmedel för medicinskt (och hygieniskt) bruk var minst lika skriande som behovet av konserveringsmedel för livsmedel. Han lanserade därför 1871 ett medel under namnet Amykos. Detta var borsyra i vattenlösning med viss tillsats av glycerin och kryddnejlikolja. Det tillverkades i två olika koncentrat. Det ena, koncentrerad Amykos, var ett medicinskt preparat för behandling av sår och hudsjukdomar, medan det andra var ett medel för tand- och munvård. Förmodligen var detta det första antiseptiska munvattnet i världen.

Hur gick det?

Gahn erövrade många medaljer och diplom vid utställningar runtom i världen och fick många utmärkelser.  Men han drogs också in i diverse patentstrider. Ett exempel är konflikten med grosshandlaren August Norman som i en skrift menade att borsyrans egenskaper var kända sedan tidigare. Ett annat är tvisten med konkurrenten Barnängens i Stockholm. Detta företag tillverkade något som kallades Balsamisk Amykos-Aseptin, men dömdes 1877 betala skadestånd för patentintrång. År 1880 fick emellertid Barnängens viss upprättelse i en ny rättegång.

Ofta har Aseptinet beskrivits som en försäljningssuccé. Men försäljningsstatistiken talar ett annat språk. (Se nedan.) Det var endast år 1871 som det såldes i en nämnvärd omfattning, förmodligen just till försvaret. De följande åren, fram till nedläggningen av produkten år 1906 hade produkten endast en mycket marginell ekonomisk betydelse för företaget. Ett av skälen var rimligtvis att när patenten gick ut så kom många konkurrerande fabrikat ut på marknaden. Varunamnen degenererades och blev synonyma med sin antiseptiska funktion.

Kring år 1880 hade frystekniken hunnit etableras och man började importera fruset kött till Europa från Argentina och Australien. Aseptin blev då inte längre intressant som konserveringsmedel.

Så småningom blev det också klart att Aseptin, dvs borsyra, inte var fullt så ofarligt som man trott och att det inte var lämpligt som medel att konservera livsmedel. Dödsfall beroende på förgiftning har rapporterats. Framförallt kan långvarig användning även av små doser leda till kronisk förgiftning med diverse otrevliga följder. Idag är borsyra förbjudet som livsmedelstillsats. (Får dock i Sverige fortfarande användas som tillsats till äkta rysk kaviar.)

Amykos klarade sig långt bättre, framförallt Amykos för Toiletten.  Denna blev en stor framgång. Försäljningen ökade under många år, men så småningom tappade även denna produkt i betydelse. Den fanns ändå kvar i tillverkningen fram till 1967.

Tillverkningen av Amykos skedde i speciella stengodskärl, varav ett på tusen liter numera finns place­rat i Botaniska trädgården. Detta stengodskärl var tillverkat i Tysk­land i slutet av 1800-talet och har kvar samma härdiga glän­sande glasyr som för mera än hundra år sedan.annons amykos

Koncentrerad Amykos och andra liknande borsyrepreparat kom i viss utsträckning användas vid sidan av fenol som utvärtes desinfektionsmedel. Även vid Akademiska sjukhuset användes preparatet inom kirurgin från senare delen av 1870-talet.

Henrik Gahns marknadsförde ofta sina produkter med intyg från experter av skilda slag och från belåtna konsumenter.

Så här skrev t ex den berömde Joseph Lister, den antiseptiska sårbehandlingens pionjär, år 1875:

Jag led för tillfället av en nagelinfektion i lillfingret, vilket spred så mycket elak lukt och var samtidigt så känslig, att t o m en mycket svag karbolsyrelösning förorsakade nästa outhärdliga smärtor som inte alls förmådde lindra den stickande ammoniakartade sårstanken. Jag prövade Amykos på samma sätt som jag dittills använt karbolsyrelösning. … Medan Amykosdropparna föll på det känsliga stället kände jag inte minsta smärta och blev, när jag efter vanligt tidsförlopp bytte omslag, förvånad över att inte känna tillstymmelse till lukt. Härigenom blev det mig fullständigt klart att det nya antiseptiska medlet är mycket effektivt och samtidigt mindre retande än karbolsyran.”

Detta uttalande använde Gahn i sin reklam.

En kosmetisk industri

Med tanke på att bolagets enda storsäljare var en hygienprodukt så måste det ha förfallit naturligt att utöka sortimentet med andra hygienprodukter. Redan på 1880-talet började företaget också med tvåltillverkning. Övriga stora produkter efter tvålen blev parfym och eau-de-cologne. Gahns blev mer och mer en kosmetisk industri. Bland de stora prepara­ten förutom Gahns tvålar ingick i sortimentet Maniol, Christl, Amykos, Hega, Tschania och Borzita för att inte glömma Watzins Keratin och Do Do:s barnserie som blev stora försäljningssuccéer.

Receptet till Watzins Keratin för hårets vård överläts av frisörmäs­tare Watz i Odensala och infördes i tillverkningsprogrammet hos Gahns. Detta skedde under första världskriget.tvreklam

Gahns introducerade så småning­om en del rena skönhetsmedel som läppstift, pu­der, ögonskugga och liknande, vilka gick under namnet Mitzi. DoDos barnpreparat blev så kända över världen att vid ett tillfälle kom ett brev från Indien adresserat till ”Do Do varda barnens spada hud, Gothenburg, Sweden”. Brevet hamnade inom några dagar vid kontoret i Uppsala.

Men man tillverkade inte bara dessa kosmetiska produkter utan även ett stort antal medel på hushållssidan, som tvättmedel, lutpulver, fläckurtag­ningsmedel, möbelpolityr, golvpolish samt bonvax i flytande och fast form. Många av dessa blev stora artiklar.

Så småningom insåg emellertid företagsled­ningen att det inte var bra att ha hushållspreparaten under Gahnsnamnet. Detta skulle reserveras för de s.k. finare preparaten. Man bildade då aktie­bolaget Tegan, som dock bara var ett namnbolag, och dit förde man över alla preparat som tillhörde hushållet.

Man fick kontakt med tyska Bayer Leverkusen och under en ganska lång tid tillverkades Bayer Delial-­preparaten vid fabriken i Uppsala.

Anställda

Arbetsstyrkan i företaget var ganska liten  under de första de­cennierna. År 1878, dvs 10 år efter starten hade man 8 anställda. Tio år senare hade det stigit till 12 och år 1895 var man uppe i 20 personer. Vid sekelskiftet 1900 hade företaget fortfarande bara 28 anställda, men sedan blev ökningen snabbare. 1915 hade man 60 arbetare och två år senare 20 tjänstemän och 85 arbetare. År 1928 var motsvarande siffror 45 respektive 130. Personalstyrkan fortsatte att öka under 1930-, 1940- och 1950-talen. 1947 hade man 169 industriarbetare och 1950 uppgavs det totala antalet anställda vara 400 personer. Sedan började en minskning och 1963 var man nere i 124 tjänstemän och 167 arbetare.

Tillverkningen per anställd var i början av 1880-talet extremt hög, cirka 9 000 kr per anställd. Motsvarande genomsnitt för den svenska industrin som helhet uppgick vid samma tidpunkt till cirka 4 000 kr.

Vid samma tidpunkt – 1898 – uppgick genomsnittslönen för manliga anställda vid Gahns till i genomsnitt lite drygt 600 kr/år medan motsvarande lönesumma för den kvinnliga arbetskraften var drygt 400 kr/år.

Det tillverkningsvärdet per anställd innebar att Gahns klarade sin produktion med en relativt liten arbetsstyrka. Tillverkning av tvål var inte heller särskilt personalkrävande. Den stora andelen kvinnor med betydligt lägre lön än sina manliga arbetskamrater utgjorde också en del av förklaringen.

Det är svårt att veta hur arbetsförhållandena var och hur relationen mellan chefer och anställda såg ut. Klippet här nedan (klicka för att förstora) ur Folkets Dagblad Politiken från 1930 ger en belysning. Inlagan bemöttes naturligtvis och försökte ge en annan bild. (Klicka här!)Utsugning

Den 17 maj 1921 utbröt en strejk som varade i sju veckor sedan arbetsgivaren avvisat ett förslag om att förlänga det gamla avtalet ett år. Tyvärr är det oklart vad konflikten exakt fick för resultat och hur stämningen var bland de strejkande och hur pass total strejken var. Att det fanns ett samband mellan konflikten och försäljningsnedgången efter kriget (se figurerna nedan) verkar ändå uppenbart.

 

Gahns strejk 001

Tiningen Upsala (?) maj 1921

Unt 210711 strejk Skärmklipp

UNT den 11 juli 1921

År 1949 gjorde den numera avsomnade tidningen AT ett besök på Gahns och skrev ett tidstypiskt reportage. Klicka på bilden nedan för att läsa texten.Gahns ATklipp 001

Bolagets arbetare år 1917

Bolagets arbetare år 1917

Personalen år 1939. Foto: okänd. UIM

Personalen år 1939. Foto: okänd. UIM

Några bilder från 30- och 40- och 50-talen.

Så här såg det ut 1917. Klicka här för några fler bilder som visar hur det såg ut då.

Gahns 10082b skärning av tvålblocken och stansning

Skärning av tvålblocken och stansning. UUB

Paketering. UUB

Paketering. UUB

Försäljning och omsättning

Följande bild illustrerar försäljningsutvecklingen under de första 40 åren. Man ser vilken betydelse Amykos för Toiletten hade och vilken betydelse tvålarna fick med början i slutet av 1880-talet.

Gahns Försäljning 1870-1899

Nästa bild visar utvecklingen under den kommande 40-årsperioden. Tvålen förblir viktig men från 20-talet står andra produkter för huvuddelen av försäljningen.

Gahns Omsättning 1900-1946

I ovanstående figurer är omsättningen angiven i löpande penningvärde. Om man korrigerar för inflationen och använder dagens penningvärde som får man följande bild som naturligtvis är mer rättvisande. (Det index som har använts är SCBs index över inflation och prisnivå 1830-2015)

Gahns förs dagens kr

Lite mer om de olika produkterna

1867-1883Gahns Amykosflaska

Amykos är under dessa år egentligen en enda viktiga produkten, Aseptin tillverkas också men står endast för 2-3% av försäljningen Undantaget är år 1871 då Aseptin såldes för ett stort belopp. Möjligen handlar det om en militärbeställning för det försök som berörs på annat ställe.

1884-1900

År 1884 börjar Gahns tillverka tvål. Försäljningen är inledningsvis måttlig, men tillväxttakten är god och efter 10 år står tvålen nu för en större del av omsättningen än Amykos. Aseptin tillverkas fortfarande men försäljningen är fortsatt ytterst svag.Gahnelit2

År 1897 börjar Gahns intressera sig för tandvård och året därpå lanseras medlet Gahnelit tandpasta och tandpulver. Gahneliten blir inledningsvis en stor framgång och står t ex år 1899 för ca 10% av omsättningen. Men så småningom stagnerar försäljningen. Produkten finns dock kvar i sortimentet åtminstone mot slutet av 20-talet.

1901- 1910

År 1901 tas ett betydelsefullt steg. Då införs Eau de Cologne i sortimentet. Även läderolja och lack blir en viktig produkt. År 1908Gahns Sadelpasta lanseras Kryerol munvatten och Heliathin handbalsam. Mot slutet av decenniet har Amykos tappat ytterligare mark och lack, Eau de Cologne och läderoljor står nu för i det närmaste lika stora delar av omsättningen som Amykos. Tvålen är överlägset störst och svarar för mer än hälften.

1911-1920

Gahns breddar sitt sortiment ytterligare och betydelsen av Amykos minskar. Det viktigaste Gahns Keratinprodukttillskottet var Watzins Keratin (år 1915). Tvål och såpa är fortfarande den överlägset största produktgruppen, men betydelsen av andra produkter ökar. Man kan notera en våldsam ökning av tvålförsäljningen under krigsåren. Försäljningen av lack är också viktig. År 1918 stod den exempelvis för över 10% av omsättningen. Den var 3 gånger så omfattande som försäljningen av Eau de Cologne och 10 gånger så stor som den av Amykos.

1921-1930

Från krigsslutet till de första åren på 20-talet mer än halveras tvålförsäljningen. Omsättningen hålls uppe av andra produkter men minskar från ca 3 miljoner år 1919 till 1,67 miljoner år 1924. Viktigast av de nya produkterna är Watzins Keratin, som år 1924 säljs för 172 tkr. Andra viktiga produkter är fortfarande lack, Eau de Cologne och såpa samt insektsmedlet Mortalin.

1931-1940.

Produktgruppen hårvatten och pomada har blivit den största produktgruppen. Lika stor grupp är det som ryms under Gahns tribolit en UM30706benämningen diverse toilettartiklar. Tvål och såpa står nu endast för drygt 20% av omsättningen. Bonvax, tvätt och skurpulver samt färgshampoot Tribolit (åren 1933-35) förtjänar egna rader i statistiken medan de gamla produkterna Amykos, bläck, läderolja och lack har antingen upphört eller stoppats in under samlingsrubriken diverse preparat.

1941–1968

Tillverkningen kompletteras med ett stort antal nya hygienprodukter och kosmetika. Antalet olika tvålsorter var nu mycket stort. Man fick vidare kontakt med tyska Bayer Leverkusen och Bayer Delial-preparaten tillverkades vid fabriken i Uppsala.

Chefer

Henrik Gahn var själv verkställande direktör från starten år 1967 till sin förtidiga död 1874. Han efterträddes av fil dr Fredrik Söderlund som ledde företaget från 1874 till 1898. Det var under Söderlunds tid fabriken flyttades till Kålsängsgränd 4, det var under Söderlunds tid som borsyrepreparatet Amykos blev den stora produkten och det var under Söderlunds tid som företaget började tillverka tvål.

Årenen 1898 -1912 var Axel Hagelin chef. När han lämnade denna roll övertogs den av grundarens son överste Erik Gahn. Denne avled emellertid redan året därpå och chefen för Stockholmskontoret, Emil Fredriksson, tillträdde direktörsposten i Uppsala, som han sedan innehade i tjugofem år. Hans son Ragnar Fredriksson var sedan direktör under nästa tjugofemårsperiod.  Makten i företaget delades mellan familjerna Gahn och Fredriksson.

Ragnar Fred­riksson gick i pension 1963 och VD-posten gick till grundarens sonson Peter Gahn.

Export

Försäljningsframgångarna med Amykos ledde till att Gahns ganska snart började fundera över om produkten även kunde säljas utanför Sveriges gränser. Något stort segertåg på världsmarknaden blev det dock inte. I de nordiska länderna gick försäljningen bra. Produkterna sålde hyfsat i Tyskland och Frankrike. Enstaka order kom från Sydamerika, USA, Medelhavsländerna, Kina och Japan

Gahns var under lång tid det enda industriföretag i Uppsala som hade en nämnvärd export.

Namn

År 1872 ombildades bolaget och man övergick till att arbeta i aktiebolagsform.  Detta var f ö den första industri i Uppsala som hade denna moderna  juridiska form. Samtidigt ändrades namnet till Aseptin Amykos AB vilket senare blev Henrik Gahns Aseptin Amykos AB. Detta namn behölls till 1911 då det slutligen ersattes av Henrik Gahns AB.

Lokaler

Den första anspråkslösa fabriken var belägen vid Stora torget, men redan efter ett par år fann man att lokalerna var för trånga. År 1870 flyttade Gahns in i nya rymliga lokaler på i kvarteret Hamder med adress Bangårdsgatan 13.

År 1899 hade man vuxit ur kosty­men på Bangårdsgatan och man började ett fabriks- och kontorsbyg­gande på Kålsängsgränd 4 i kvar­teret Gudrun. Fabrikskomplexet i kv. Gudrun i var sedan ständigt under om- och tillbyggnad. Under 30-talet gjordes en större till- och ombyggnader. Arkitekt för detta var grundarens sonson Wolter Gahn som också under många år ingick i bolagets styrelse, bl a som  styrelseordförande.

Av lokalerna finns inget kvar. Idag är allt rivet, med undantag av den lagerbyggnad på Strandbodgatan som idag används som museiförråd. Detta hus byggdes för Ångkvarn 1878 och användes en tid av Gahns som lager.

Byggnaderna i kvarteret Gudrun övertogs först av Uppsala kommun som under några år hyrde ut dem till olika företag. Bland annat fanns Nymans utveckling av trädgårdsprodukter där under några år.

Gahns Hamder Ö Wallström UM

Det var kanske här det startade, på NTO-tomtens innergård på Bangårdsgatan. Foto: Ö Wallström. UM

Gahns före 1914

Så här såg det ut på Kålsängsgränd före 1914. Fotograf okänd. UIm

Gahns 1937 PS13743

Så här såg det ut 1937

Gahns 1937 PS13740

Så här såg det ut 1967

Gahns Adersén DIA07738

Dags för rivning.

Gahns nära rivning W Andersé DIA07739

Dags för rivning.

Slutet

I slutet av 1950-talet började svårigheterna för företaget att ge sig till känna. Den internationella och nationella konkurrensen gjorde att Gahns successivt fick allt svårare att hävda sig i konkurrensen. Gahns stod också inför ett speciellt problem. Frisörer och specialaffärer var viktiga kunder som ville ha produkter som inte gick att köpa i varuhus och diversehandeln. Samtidigt blev denna sektor allt viktigare, men det var svårt för Gahns att arbeta sig in där utan att tappa sina traditionella kunder.

År 1964 såldes Gahns till den jämnstora och jämngamla konkurrenten Barnängens i Stockholm. Produktsortimentet rationaliserades och tillverkning flyttades successivt över till Barnängens fabrik i Alvik. Torgny Eriksson blev platschef i Uppsala med uppdrag att övervaka överflyttning och avveckling. Fyra år senare, dagen före pingstafton 1968 stängdes fabriks- och kontorsportarna klockan 17.30 för sista gången. Sedan var det slut med Henrik Gahns AB i Uppsala.

Sammanslagningen av Gahns och Barnängens blev dock ingen stor framgång och företaget har därefter genomlevt många ägarbyten och avyttringar.

Varumärket Gahns existerar fortfarande och ägs av företaget Tradebanco. Den som vill kan ännu idag köpa Watzins Keratin, Gahns badkloss, Hegabalsam, Maniol handcreme  mm. Tillverkningen sköts av diverse underleverantörer.

Källor

  • Ullenhag Kersti: Industriell utveckling och demokratisering, 1862-1921. Uppsala stads historia V. Uppsala 1984
  • En modern industri i en gammal stad. Henrik Gahns AB 80 år. Stockholm 1947
  • Eriksson Torgny: Försäljningsstatistik

THbg


 

Kundbrev