Länge hade en rad olika industrinedläggningar gjort att många kände att ”deras” Uppsala var på väg att försvinna. När det stod klart att Arlas mejeri slutgiltigt skulle läggas ned, argumenterade en rad personer med både folkrörelsebakgrund och akademisk sådan i en UNT-artikel för ett mejerimuseum eller ett industrimuseum. I februari 1997 bildades en arbetsgrupp av fackliga företrädare, stadsmiljöintresserade, forskare och aktiva i hembygdsrörelsen. Gruppen stöddes av LRF:s Länsförbund och av Arlas koncernledning. Målet var att tillsammans med kommunen skapa en arbetslivshistorisk lokal i mejeriet. Det blev dock av ekonomiska skäl till slut omöjligt. Kommunen köpte inte mejerikvarteret. Beslut togs att bygga bostäder i kvarteret och att kontorisera mejerihuset.

Men arbetsgruppen hade växt och bestod så småningom av mer än 30 personer. Dagen efter att mejeriet hade lagts ned den 15 oktober 1997 konstituerades Uppsala Industriminnesförening. Pressinfo gavs och frågan väckte stort intresse i lokala media. Medlemstalet växte och styrelsen beslöt att en första utställning skulle uppföras under sommaren 1998. Kvarterets nya ägare, JM Bygg, ställde gratis ett av mejeriets kylrum på 39 kvm till förfogande. Arla gav tillsammans med många andra stöd till återuppförandet av den år 1986 framställda utställningen Mjölk och människor – liv och arbete i Uppsala Mejeri 1871-1985, skriven av Lena Sommestad på grundval av ett stort fackligt dokumentationsprojekt.  Under drygt två månader visades denna tillsammans med de 12 träskulpturer som konstnären Hans Lustig framställt för insamlade medel från fackföreningar, mejerianställda, uppsalabor, Arla och Kulturfonden i Uppsala.

När idén om ett mejerimuseum inte var möjlig längre ändrades föreningens målsättning till att verka för bildande av en lokal utställningshall för Uppsalas industriminnen. En rad tillfälliga lokaler kom att nyttjas och en tid var Arlas ekonomiska stöd helt avgörande för verksamheten. Men även offentliga medel erhölls för de kommande utställningsproduktionerna som så småningom gjorde att vi hade problem att mellanlagra ett växande antalet wellpappbaserade bildskärmar.

Lennart Göransson har tillsammans med andra aktiva i föreningen sedan producerat utställningarna Industristaden Uppsala, Ditt dagliga bröd – deras arbete, Liv och arbete kring Spårvinkeln i Svartbäcken, Bryggeriminnen, Kvarnarbetarminnen, Slotts, Uppsalas slakterier och senast återuppfördes i en tredje version Mjölk och människor. Livsmedelsarbetareförbundets ekonomiska stöd har varit mycket betydelsefullt.

Parallellt med detta har Roland Agius berättat med texter och bilder om Uppsalas byggmästare, om Kvarnsmedjan, om Nymans Verkstäder och återgett en serie företagsannonser från 1909 i utställningsform. Senast har en utställning om Gahns gjorts av Roland, Torbjörn Hedberg och Bertil Segerström.

Samverkan med kulturarbetare som Hans Lustig och dramaläraren Katarina Ehnmark blev mycket betydelsefull för det växande intresset från föreningar och allmänhet de första åren. Första teaterspelet på 25 minuter med korta scener ur mejeriets tidigare historia framfördes 1998. Ett par år senare hade Siden, senap, cyklar, skor och lera gjorde staden stor premiär i ett tomt transformatorhus på Börjegatan. Det var då föreningens fjärde utställningsplats förutom korta perioder på olika bibliotek. Katarina har sedan framställt ytterligare scener baserade på berättelser från tidigare generationers uppsalabor. Efter en serie stadsvandringar med teaterinslag gjorde hon så med stöd av Roland Agius med fleras efterforskningar spelet Utsikt från ett torg, vilket med stort ekonomiskt stöd från kommunen kunde framföras på Vaksala torg i september 2007.

Efter några års grundliga studier färdigställde Roland boken Industristaden Uppsala. Denna bok liksom Rolands otaliga föredrag i skiftande sammanhang kom att bli ytterligare en stark kanal till nya målgrupper för föreningens berättelser.

Föreningens företrädare har visats uppskattning genom flera offentliga utmärkelser. Lennart Göransson, som var föreningens förste ordförande, erhöll både Livsmedelsarbetareförbundets och den lokala arbetarrörelsens utmärkelser 1997. År 2006 erhöll han vidare Uppsala kommuns hedersmedalj för sitt arbete med att synliggöra Uppsalas industriminnen. År 1998 gav Arbetarrörelsens Första majkommitté sitt pris till Uppsala Industriminnesförening. Senare erhöll Hans Lustig samma pris för sitt fortsatta arbete med industrimotiv. Både Roland Agius och Hans Lustig har sedan erhållit Upplands Fornminnesförenings pris för sina omfattande insatser. Den lokala STF-kretsen gav sitt kulturpris till vår förening 2009.

Agius

Roland Agius

Roland Agius efterträdde år 2003 Lennart som ordförande. Efter honom har Bertil Segerström och, under en kort tid, Torbjörn Hedberg innehaft ordförandeskapet. Torbjörn efterträddes av Owe Hedin som i sin tur år 2017 efterträddes av Björn Lööv.

Med tiden beslöt kommunens politiker, efter flera avslag på motioner i kommunfullmäktige, att ansvara för hyreskostnaden för en visningsplats för utställningar och möten på temat Uppsalas industriminnen. En arbetsgrupp undersökte olika alternativa platser och valet blev en lokal i det forna nymanskvarteret, Noatun, på Salagatan 16 A. Inflyttning skedde den 8 mars 2008. Sedan har föreningen successivt utvecklat och förbättrat de tidigare lagrade utställningarna så att det mesta av de 453 kvm är tagna i anspråk idag. Något som haft stor betydelse, utöver kommunens och Livsmedelsarbetarnas stöd, är den grundplåt till utrustning och utvecklingskostnader som Sparbankstiftelsen Upland gav 2008.

År 2017 har föreningen 180 enskilda medlemmar tillsammans med några kollektiva medlemmar. Antalet besök  har under senare tid varierat mellan 1.500 och 1.800 per år.