De flesta som idag passerar byggnaden i hörnet av Klostergatan och Svartbäcksgatan ägnar nog inte byggnaden så många tankar. Tittar man efter litet noggrannare kanske man noterar att stensockeln är litet oregelbunden och ovanligt hög.

Att byggnaden delvis är långt över 200 gammal och att den har kopplingar till Uppsalas industrihistoria är inte omedelbart uppenbart. Huset är en gård av den typ som dominerade Uppsalas stadsbild under 1800-talet och utgör en påminnelse om den småskaliga karaktär som stadsbilden hade ända in på 1950-talet .

Länken till industrihistorien är att byggnaden under 100 år, under perioden 1865-1966, användes som tjänstebostäder och kontor av Upsala Bayerska Bryggeri som låg i detta kvarter, på den s k Sandbacken, med infart från dåvarande Järnbrogatan, dvs dagens S:t Olofsgatan. En bit in på Klostergatan låg en infart till bryggeriets gård och där har man satt ett smitt överstycke från bryggeriet gamla infart i anslutning till en byggnad från 1980-talet som hör till Stadsbiblioteket. Detta överstycke och bostadshuset i hörnet är idag det enda som finns kvar av den omfattade industriverksamheten i kvarteret.

Bostadshusets äldsta del, längs Klostergatan, uppfördes 1795 som ett envåningshus. År 1817 byggdes det på med en våning och en ny huskropp tillkom längs Svartbäcksgatan.

Taket är brutet på ett sätt som blev modernt i mitten av 1700-talet och var populärt fortfarande i början av nästa sekel. Den slätputsade fasaden är typisk för det sena 1800-talet, då reveteringen ägde rum. I övrigt är exteriören präglad av moderniseringar: fönstren, putsytan, takplåten, ventilationsskorstenarna, fönsterblecken och plåtavtäckningen vid sockeln. Färgsättningen är typisk för 1900-talets mitt.