I Uppsala fanns  ett i sitt slag helt unikt skoföretag, som dagens uppsalabor inte vet särskilt mycket om, Löfquists skoreparation & sportskofabrik, grundat 1911 och inriktat på tillverkning av sportskor. Det lilla företaget, som var som störst på 1940- och 1950-talen, hade aldrig mer än 15 anställda. Men här tillverkades från 1911 till skiftet mellan 1950- och 1960-talen idrottsskor åt många av världens allra främsta friidrottare, orienterare, cyklister, brottare, boxare, etc.

Det var skomakaregesällen Karl Fritz Löfquist, (1878-1958) från Grums i Värmland, som 1897 flyttade till Stockholm för att vid Svea ingenjörskompani på Kungsholmen skaffa sig en militär utbildning. 1903 lämnade han som underofficer den militära banan. Han flyttade då till Uppsala där han först fick en anställning i Svartbäckens sko- och läderhandel och ett par år senare vid L E Larssons skofabrik (Hästens skofabrik). Löfquist med gedigen skoutbildning var tillbaka i skobranschen.

löfquists lokal red

K F Löfquist och verkmästare Larsson framför lokalen på S:t Persgatan 8. Bild trol. från 1911

1931 tvingades Karl Fritz Löfquist till följd av sjukdom överlämna rodret till sonen Stig Löfquist, (1910–2005), som då avbröt sin militära bana för att överta familjeföretaget. Samtidigt påbörjade han en gedigen yrkesutbildning inom skobranschen och Stig Löfquist fick 1937 Gesällbrev och 1943 Mästarbrev. Det var också under Stig Löfquists ledning som verksamheten inom företaget blev som allra störst.

Löfquists skoreparations- och sportskofabrik var ett av familjen Löfquist helägt familjeföretag i 57 år. 1968 övertogs företaget av Hans Berglund (anställd i företaget sedan 1946). Han drev företaget vidare under namnet Löfquist Skoreparationer Hans Berglund fram till 1993 då företaget avvecklades.

När Karl Fritz Löfquist startade sitt företag gjorde han det i lokaler med adress S:t Persgatan 8 för att 1923 flytta till nya lokaler på S:t Persgatan 10. I dessa lokaler blev företaget kvar till 1963 då företaget under Stig Löfquists ledning flyttade in i H-Centrumhuset vid Dragarbrunnsgatan. Men då hade sportskotillverkningen redan upphört.

Inriktningen på sportskor fanns annars med från första början och redan vid de olympiska spelen i Stockholm 1912 hade samtliga deltagare i den svenska OS-truppen i friidrott skor som tillverkats vid Löfquists.

De svenska idrottsmännens internationella framgångar ledde till att deras utländska konkurrenter noga studerade den svenska utrustningen och då fann att fotbeklädnaden från Löfquists sportskofabrik i Uppsala bar upp en väsentlig del av de svenska framgångarna. Allt fler ville därför ha idrottsskor från Uppsala.

Idrottsmän – friidrottare, orienterare, brottare, boxare, bandyspelare, cyklister etc. – inte bara från Sverige och övriga nordiska länder utan också från USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien, Ungern, Rumänien, Irland, Turkiet, Iran, Irak m.fl. länder ville ha och beställde skor från Löfquists i Uppsala. Vid de olympiska spelen i Berlin 1936 tävlade t.ex. Jesse Owens i spikskor som tillverkats på S:t Persgatan 10 i Uppsala.

Jesse Owens, som var mycket medveten om de rasistiska tongångar som vid den tiden kom till uttryck i Tyskland, var noga med att hans skor skulle vara svarta, visste Stig Löfquist att berätta. Men på den officiella olympiabilden bär han dock vita skor. I sin självbiografi från 1970 avslöjar Jesse Owens att Hitler vinkade åt honom när han passerade och att han vinkat tillbaka, något som hans egen ledare, Franklin D Roosevelt inte bekymrade sig om att göra när Owens återvände hem till USA som en vinnare. Roosevelt oroade sig för reaktionerna från sydstaterna och bekymrade sig inte med att gratulera en folkhjälte.

När Gunder Hägg och Arne Andersson förtrollade världen med sina många världsrekord så använde även de skor som Löfquists hade tillverkat.

Under mer än femtio år var Idrottsmagasinet företagets i särklass största kund och återför säljare. De svenska olympiatrupperna fr.o.m. 1912 t.o.m. 1956 tävlade nästan uteslutande i idrottsskor som tillverkats hos Löfquists. Från början av 1960-talet gick det inte längre för Löfquists att konkurrera med de stora jättarna Adidas och Puma. Samtidigt flyttade företaget till H-Centrum på Dragarbrunnsgatan där man i huvudsak inriktade sig på skoreparationer.

 

© Uppsala Industriminnesförening och Roland Agius