K G Markströms Guldsmedsaktiebolag är utan tvekan en del av Uppsalas industrihistoria. Visserligen hörde det ursprungligen hemma bland hantverkarna men så småningom utvecklades det till en industriell verksamhet med 60 anställda.

Firma Hovjuvelerare Markströms grundläggare var Ernst Gustaf Markström, född år 1825. R. Redan vid 11 års ålder kom han i guldsmedslära, först i Sala och sedan som gesäll  i Enköping. Sedan följde tjänst hos guldsmederna Erik Eriksson i Hedemora och Carl Fredrik Hultbom i Stock­holm.

Hos Hultbom utförde Markström år 1849 sitt mästerstycke, en kaffekanna av silver. Vid 24 års ålder kunde ansökaom att få mästar­rättighet. Han valde att göra det i Uppsala. Den av magist­raten utsedda nämnden godkände mäs­terstycket. Eftersom Markström också kunde visa intyg om att han begått Herrens heliga nattvard, var välfrejdad, hade god handstil och fullt goda och försvarliga insikter i quatuor species i hela tal, så kunde magistraten den 16 april 1849 utfärda ett mästarbrev för honom.

Sin första verkstad hade han i på S:t Persgatan 4, men på 1860-talet flyttade han till Svartbäcksgatan 6, där firman sedan kom att finnas kvar i mer än hundra år. Hans verksamhet tycks ha fått en ganska stor omfattning. Förutom några lärlingar höll han inte än fyra gesäller. Förmodligen stod matsilver, kaffekannor, sockerskålar, bä­gare och ljusstakar för huvuddelen av arbetet.

År 1883 drog sig E. G. Markström tillbaka och överlämnade sin guldsmedsrörelse till sonen Knut Gustaf.

Knut Gustaf Markström föddes i Uppsala år 1855 och började vid 16 års ålder arbeta i faderns verkstad. Sedan han fått gesällbrev begav han sig år 1876 till utlandet för att ytterligare förkovra sig. Första var han en kort tid i Köpenhamn, sedan två år i Bremen, därefter ett år i Wien och ett år i London. Under vistelsen i England såg han i tidningsannon­ser att man i USA sökte silverarbetare.

Han reste över år 1882 och fick anställning hos den världs­berömda juvelerarfirman Tiffany & Co i New York. Året därpå återvände han till Europa efter en kort tid i Sachsen på hösten detta år var han efter 7 år utomlands tillbaka i Upp­sala.

Fader Ernst Gustaf ansåg honom nu vara mogen att överta både verkstaden och af­färsrörelsen, som därmed bytte namn till K. G. Markström.  Knut Gustaf tog upp nya specialtillverkningar, utökade firmans lo­kaler och inrättade så småningom filialer i Norrtälje, Öst­hammar, Sala och Enköping.

Från hantverk till industri

År 1907 markerar en milstolpe i Företagets historia.  Då ombildades det till aktiebolag under namnet K. G. Markströms Guldsmeds AB med ända­mål att

”bedriva fabriksmässig tillverkning och försäljning av guld-, silver-, nysilver- och nickelarbeten samt utöva annan likartad verksamhet”.  Så här skriver Bring i sin bok: ”Året 1907 betecknar den bestämda avslutningen på en äldre, mera personligt och hantverksmässigt färgad tillverkning och övergången till enbart industriell utformning av silver­varorna”.

Markström tecknade själv de flesta av aktierna och han blev bolagets verkställande direktör. Några andra  borgare i staden tecknade mindre aktieposter. Edvard Åberg blev styrelseordförande

I augusti 1907 köpte Markström fabriksinventarier, bestående av maskiner, stansar och modeller från firman Sam. Pettersson i Linköping för 15,500 kr. Utrustningen var avsedd för silver- och nysilverfabrikation. Med följde  sju av Sam Petterssons  arbetare och bolagets arbetsstyrka ökade till 14 personer.

Samtidigt härmed företogs en genomgripande omändring, restaurering och utvidgning av bolagets lokaler, som kom att uppta en stor del av de delar av huset Svartbäcksgatan 6 som inte disponerades av firman Ågren & Karell.

I början av oktober 1907 var fabriken i sitt omgjorda och utvid­gade skick färdig att tagas i bruk. Till den 10 december hade led­ningen inbjudit bolagsmännen, kunderna, pressen och andra att bese anläggningen. Med största intresse, skriver tidningen Upsalas med­arbetare, följde de inbjudna fabrikationens gång: pressningen av silverplåtarna, ihopsättningen, galvaniseringen, förgyllningen och poleringen.

Svartbäcksgatan 6.                                 Stadsark.

I Svartbäcksg. 6 över gården fanns delar av tillverkningen.    Stadsark.

Det nya bolaget hade nu åtskilligt att erbjuda sina kunder av både av egen och av andras tillverkning. En specialitet från den egna fabriken var bordssilver av kontrol­lerat silver och nysilver. Nysilvertillverkningen omfattade också brickor, karotter, ströskålar, såsskålar, frukt-och konfektskålar, fat, ljusstakar, toalettaskar, hår- och klä­desborstar samt vaser.

Markström avled i april 1915 i en ålder av nära 60 år och efterträddes som verkställande direktör av Linus Holst. Under de tre decennier som han ledde firman skedde en fortsatt utbyggnad av verksamheten. Modernise­ringar, utökning av lokalerna och maskinella förbättringar skedde vid flera tillfällen. Fler bostadsrum i Svartbäcksgatan 6 förhyrdes och ändrades till arbetslokaler. Efter en tid kunde bolaget utnyttja alla lägenheter i en del av huset och nya maskiner anskaffades. Fabrikens olika avdelningar låg dock åtskilda från varandra vilket försvårade och förhindrade ett ef­fektivt utnyttjande av befintliga möjligheter.

En expert gjorde en redogörelse (citerad i Brings bok) för de olika fabriksavdelningarnas läge i huset och till varandra: ”På nedre botten låg press- och slipverkstäderna jämte utrymmen för smältugn och valsverk med en friktionspress av rätt stora mått med en effektivitet av 230 ton. En trappa upp var verktygsverkstaden och lokalerna för kuvertsilverfabrikationen belägna, försedda med nya maskiner av för den tiden modernaste slag. Åt gatan låg guldverkstaden jämte firmans lager och kontorslokalerna. Två trappor upp var galvaniseringen inrymd och åt gatan i vinkel mot den­nas lokaler monteringsverkstäderna för silver och nysilver jämte kuvert- och tryckverkstäder. Till översta våningens rum var poleravdelningen förlagd. Bakom butikslokalen inåt gården fanns lagerrum och gravyrverkstaden.”

Den viktigaste grenen inom affärsrörelsen förblev liksom tidigare silver-och nysilvervaror och firman hade fortfarande en ledande ställning inom sin bransch.

Efter direktör Holsts bortgång år 1947 förvärvades aktie­majoriteten av direktör Sven Wrange, som var verksam inom guldsmedsbranschen i Göteborg. Vid bolagsstämman utsågs han till verkställande direktör. Hans son Jarl Wrange, som redan lett firman i mer än två decennier, blev bolagets disponent. Före sin flyttning till Uppsala hade Jarl praktiserat som juvelerare och guldsmed vid ett par stora och välrenommerade företag och fått sitt mästarbrev.

År 1956 tog Uppsala-Bild en serie fotografier från tillverkningen. De finns idag på Upplandsmuséet. (Klicka på bilderna!)

Under Sven och Jarl Wranges tid utvidgade firman sin verksamhet och befäste ytterligare sin ställning som ett av landets ledande företag inom sin bransch. I slutet av 60-talet hade man 60 anställda och varorna såldes över hela landet genom 800 juvelerare och guldsmedsbutiker. Till årsproduktionen förbrukades 5 ton silver och 200 kg 18 karats guld.

Inte bara industri – även konsthantverk

Konsthantverket hävdade väl sin ställning vid sidan av den industriella produktionen. Som företagets konstnärlige ledare och formgivare fungerade länge Eric Löfman, som1948 knöts till firman. Markströms hade stora framgångar bl a med kyrksilver och brudkronor.

Erik Löfman. Foto. Uppsala-Bild

Carl-Erik Kastberg.                                  Foto: K Berg

Slutet

ÅR 1969 sålde Sven Wrange Markströms till Guldsmeders Inköps AB (GIA). Jarl Wrange öppnade i samband med detta en butik som fick namnet Hovjuvelerare Markström. Denna butik ingick inte i det företag som GIA köpt.

Det nu GIA-ägda K. G. Markströms Guldsmedsaktiebolag köpte år 1973 och 1982 två Lidköpingsföretag, Wallins och MEMA. Uppsalaverksamheten flyttades därefter successivt till Lidköping. I Uppsala fanns till sist endast smycketillverkningen kvar.

År 1986 gick det norska företaget K A Rasmussen in och köpte Markströms. Ett par år senare delades detta företag upp i flera delar, som såldes var för sig. Guldsmyckessidan köptes exempelvis av en person som förlade verksamheten till Alunda. Rester av K.G. Markströms fanns rimligtvis kvar i MEMA som så småningom kom att köpas av Guldsmedsaktiebolaget GAB. Efter diverse ägar- och strukturförändringar ingår MEMA/GAB idag i Gense-koncernen, som i sin tur ägs av K. A. Rasmussen.

Detaljhandelsbutiken Hovjuvelerare Markström fanns under några år kvar i bottenvåningen av Celsiushuset på Svartbäcksgatan.

THbg

Källor:
Bring S. E., K G Markströms Guldsmedsaktiebolag 1849-1949. Uppsala 1949
Davidsson Åke. Celsiushuset. Uppsala 1971