Nordiska Metallduksväveriet eller ”Metallduken”, som företaget hette i folkmun, startade 1924 på Siktargatan av tyske medborgaren direktör O. Zirkenbach, som i Sverige företrädde firman Hermann Wangner GmbH från Reutlingen i Tyskland. Namnet Nordiska Metallduksväveriet behölls till 1968 då företaget bytte namn till AB Nordviror.

Carl Albert Kehrer, är en person som nära förknippas med Nordiska Metallduksväveriet, Han kom 1926 till Uppsala och var under uppbyggnadsskedet en synnerligen drivande VD för företaget. 1965 efterträddes han som VD av sonen Manfred Kehrer.

År 1937 hade verksamheten växt i sådan omfattning att lokalerna på Siktargatan måste utvidgas. Företaget hade då 25 vävstolar i arbete. Tio år senare, 1946, var det dags för nästa lokalexpansion. Nu investerade företaget i ett nytt tråddrageri, en ny stor verkstad och ett varprum, som då ansågs vara det förnämsta i sitt slag i hela världen.

Metallduksväveriet i Kungsängen år 1947. Foto: Flygtrafik AB. Upplandsmuseets saml.

Metallduksväveriet i Kungsängen år 1947. Foto: Flygtrafik AB. Upplandsmuseets saml.

Vid den här tidpunkten hade företaget ca 120 anställda fabriksarbetare. Under krigsåren på 1940-talet omgärdades ”Metallduken” tillsammans med Ångkvarn och Gasverket av militära taggtrådshinder och personalen måste passera militär bevakning för att komma till jobbet. Insläppet till området låg vid Östra Ågatan.

Företaget tillverkade viror och metalldukar för pappers-, cellulosa- och wallboardindustrierna företrädesvis i Skandinavien, men också till kunder både inom och utom Europa. Viror är ett slags ändlösa sildukar för pappersmaskinernas våtparti.

Genom viran, som från början tillverkades av metalltrådar och senare av syntetiska trådkvaliteter, dränerades huvuddelen av vattnet i pappersmassan bort och fibrerna i massan filtades samman till pappersark.

Virorna tillverkades efter beställning för att exakt passa till bredd, längd och det papper som skulle tillverkas i pappersmaskinen. Metalldukarna – virorna – vävdes i specialkonstruerade vävmaskiner och försågs med en söm som gjorde att de i princip blev ändlösa. De omfattande investeringarna i slutet av 1940-talet ledde till några ekonomiska förlustår. Men i början på 1950-talet vände det. 1940-talets investeringar började då ”betala för sig” och företaget uppnådde mycket goda ekonomiska resultat.

Utdelning på 30 procent av aktiekapitalet förekom och ett flertal fondemissioner kunde under åren genomföras. AB Nordviror i Uppsala var ännu i mitten på 1970-talet ett av de största företagen i sin bransch i Europa.

Företagets produkter användes i första hand av de skandinaviska pappers-, cellulosa- och wallboardindustrierna, men exportleveranser förekom till andra kunder både inom och utom Europa. Det förekom år på 1970-talet då exportleveranserna utgjorde upp till 50 procent av bolagets försäljning.

Den goda ekonomiska utvecklingen märktes också på antalet anställda arbetare i företaget, som 1951 uppgick till 119 för att tjugo år senare vara uppe i 250 och i slutet av 1970-talet i inte mindre än 350 anställda. Nordviror var då ett av Uppsalas större verkstadsföretag. Härefter minskade antalet anställda och då företaget avvecklades återstod bara 65 anställda.

År 2000 gick denna industriepok i graven. Nordviror lade ned hela tillverkningen i Uppsala och 65 personer förlorade sina jobb. Kvar blev bara ett litet försäljningskontor. Bakom nedläggningen låg ett ägarbyte. Fram till januari 2000 ägdes Nordviror av det tyska familjeföretaget Hermann Wangner GmbH. Men när ägandet gick över till det amerikanska företaget Huyck, som inte hade någon annan verksamhet i Norden, valde ägarna att lägga ned verksamheten och flytta tillverkningen till Tyskland.

© Uppsala Industriminnesförening och Roland Agius

Några bilder från 1935 – 37 ur Upplandsmuseets samlingar tagna av fotograf Paul Sandberg

metallduken PS08453metallduken PS02849metallduken PS08455metallduken PS08451metallduken PS08450

metallduken PS08452metallduken 1935 PS02848-1metallduken 1935 PS07655