Sven Heribert Svensson, Sh-Byggs grundare

Sven Heribert Svensson, Sh-Byggs grundare

Sh-Bygg grundades 1923 av då 28-årige Sven Heribert Svensson (1895-1961). Företaget, som idag är ett av Sveriges äldsta byggföretag, sysslar i huvudsak med entreprenadverksamhet inom ROT – bygg och anläggning. Bolagets specialitet var och är stenarbeten.

Sven Heribert Svensson var redan på 1920-talet en modern entreprenör. Han lärde sig tidigt att nyckeln till framgång var samarbete. Och han hade en otrolig förmåga att skapa goda relationer till den egna personalen, till andra entreprenörer, fackförbund, arkitekter och myndigheter. Det hände också att han tog ett och annat initiativ av det mera ovanliga slaget. Hans stensättare gjorde som många andra på den tiden, de jobbade hårt och när löningen kom gick de ut medkompisarna för att festa och spela kort, vilket vållade problem för deras familjer.

Sven Heribert valde då att ge gubbarna en ”fickpeng” på avlöningsdagen och gick sedan hem med resten av lönen till hustrun i familjen. Det var lite annorlunda men det fungerade bra, fruarna var mycket glada och gubbarna hade inte heller så mycket emot systemet. Fast den sortens sociala insatser är numera omöjliga och återfinns därför inte heller i dagens arbetsgivareuppdrag.

Entreprenadrörelsen, som i huvudsak arbetar inom renovering, om- och tillbyggnad av infrastruktur och hus samt avancerade stenarbeten, har idag kontor i såväl Uppsala som Stockholm och omsätter ca 500 milj. kr per år. Inom koncernen finns också ett fastighetsbolag. Koncernen har drygt 300 anställda.

Firmanamnet Sh-Bygg antogs 1976. Dessförinnan hette företaget S H Svenssons stensätteri i Uppsala. På 1950-talet ombildades företaget till aktiebolag med Sven Heribert Svensson som verkställande direktör. 1961 överlämnades ledningen för företaget till sonen Rune Svensson. 2 1983 blev Jan Svensson, sonson till grundaren, chef för företaget. Jan Svensson har också ett förflutet som ordförande i bransch- och arbetsgivareorganisationen Sveriges Byggindustrier.

”Att knacka sten blir som en feber i blodet. På våren går man och väntar på att tjälen skall gå ur backen så man kan sätta igång och knacka”. Så uttryckte sig stensättaren Lennart Hellström i en intervju inför sin pensionering 1995 då han efter 50 års anställning hos SH-Bygg skulle lämna jobbet. Stensättarjobbet är tungt, jobbigt och inte sällan obekvämt. När Sven Heribert Svensson 1923 grundade sitt företag gick han in i en av de verkligt hårda branscherna. Stensättning var på den tiden ett arbete för ”riktiga karlar”. ”Jungfrun” eller ”Dockan”, som den också kallades, vägde 44 kg och användes för att stöta fast stenarna. Ett kraftprov gick ut på att med en ”Jungfru” i vardera handen svinga upp den på vagnflaket.

Under Rune Svenssons ledning inleddes en kraftfull utveckling av företaget inte bara i Uppsala utan även i Stockholm. I Uppsala har företaget stensatt praktiskt taget alla offentliga platser såsom Vaksala Torg, Stora Torget, Gågatan, S:t Eriks Torg, Fyris Torg, Gamla Torget, Centralstationen m.fl. platser. I Stockholm har företaget stensatt åtskilliga förortscentra som t.ex. 3 Fruängen, Högdalen, Rågsved, Hagsätra, Vällingby m.fl. Stenläggningen av Vällingby var på sin tid Sveriges till omfånget största stensätterientreprenad.

Under Jan Svenssons ledning fortsatte utvecklingen av företaget efter samma positiva linje. Den operativa ledningen av företaget sköts numera av Lars Svensson, yngre bror till Jan. Även systern Lena Svensson ingår i företagsledningen. Sh-Bygg är i dag Sveriges näst äldsta familjeägda byggföretag.

Under årens lopp har Sh-Bygg utfört många uppdrag på och vid Uppsala slott. Ett av de mer omfattande projekten var ombyggnaden av borggården 1972.

Hela gården stensattes och statyn av Gustav Vasa fick sin nuvarande plats. Fontänen anlades där det tidigare stått en stor vattencistern som fungerade som vattentorn hundra år tidigare. Styrbiskop, där Gunillaklockan står, och Gräsgården renoverades. Dessutom rustades trappor, valv och murar i anslutning till slottet.

Roland Agius
2010-11-01
© Uppsala Industriminnesförening och Roland Agius, 2010