Anders Diös

”Bäst leva djärva, givmilda män”, kan man läsa i Havamal. Detta citat har också använts för att beskriva Anders Diös, 1891-1986, eller Djus Anders Viktor Andersson, som han också hette, beundrad byggare och donator från Indors by i Våmhus socken i Dalarna. Grundaren och under många år ledaren av byggnadsföretaget Diös. Fostrad i skolan av bl.a. Anders Zorn själv visade Anders Diös under sin levnad på dalkarlens känsla för hembygden. Ett av hans många verk är Zorngården i Mora, ett uppdrag Anders Diös förverkligade och som numera ger oss andra uppenbara möjligheter att komma nära Zorn. När Anders Diös själv summerade sa han: ”Arbetet har hållit mig igång och jag har trott på vad jag startat. Jag känner stor glädje i arbetet. Sedan måste man också tro på framtiden och dessutom vara lite nyfiken”. Kanske kan man också känna stämningarna hos Anders Diös när han berättade om hur han som liten i slutet av 1800-talet bars på morfars arm ut i fjuset, ladugården.

Efter att ha skött sina djur gömde sig morfadern bakom krubban för samtal med Gud, berättade Anders Diös, och fortsatte: ”Fylld av vördnad för den gamle mannen förstod jag att religionen betydde mycket. Faktum är att hela mitt liv blev uppbyggt av denna min morfars tro. Sålunda vill jag tacka Gud för mitt långa och rika liv som jag blivit given”.

Byggnadsingenjören och storbyggmästaren Anders Diös föddes den 21 februari 1891 i Våmhus socken i Dalarna. Byggnadsfirman Anders Diös bildade han 1921 i Sala. 1926 flyttade han firman till Uppsala. Byggverksamheten växte kraftigt och Diös skyltar kunde med tiden ses vid byggarbetsplatser i hela landet även om det var viss koncentration till Uppland och Dalarna och särskilt till orterna runt Siljan. Det här bidrog till att Diös blev ett för allmänheten mycket känt namn. Härtill kom att Anders Diös tidigt fick rykte om sig att bygga med god kvalitet. Han behärskade tekniken att återföra erfarenheter från egen bostadsförvaltning direkt in i nya projekt.

Han visste att det lönade sig både ekonomiskt och trivselmässigt att satsa på god kvalitet i material och utförande och han kunde göra det utan hinder av regler och byråkrati. I Uppsala kom han också att bli ”storbyggmästaren” som med höga ambitioner alltid satsade personligt engagemang i varje uppgift.

Lite på skämt men säkert också med inslag av djupt allvar brukade Anders Diös då och då åberopa det gamla kinesiska talesättet som sade att ”ditt första hus ska du bygga för din ovän, ditt andra för din vän och ditt tredje för ditt eget bruk”. Det här var, menade Anders Diös, grundvalen för byggfirmans byggande i egen regi. ”Vare sig jag själv eller någon annan ska förvalta huset är det viktigt att det är rejält byggt”, brukade han säga. Fusk och slarv ville han inte veta av. Ambitionen skulle vara hög.

År 1963 var Byggnadsfirman Anders Diös Sveriges näst största byggföretag med nära 3 000 anställda årsarbetare. Fortfarande 1989 var bolaget en stor arbetsgivare. Detta år hade bolaget 3 860 anställda och omsättningen uppgick till 4,9 miljarder kronor.

Byggentreprenadverksamheten avyttrades i två omgångar, 1987 och 1990 då den sista delen av byggrörelsen såldes till SIAB, som senare gick upp i NCC. Byggnadsfirman Anders Diös bedrev en omfattande verksamhet med byggen av många olika slag från bostadshus till offentliga byggnader, kyrkor och industribyggnader.

Anders Diös personliga intresse för kulturminnesvård kom till uttryck i ett stort antal betydande restaureringsarbeten, t.ex. Rikssalen på Uppsala slott 1931-32, Uppsala Domkyrka 1935-1976, Skoklosters slott 1968-1972, Palmhuset i Trädgårdsföreningen i Göteborg 1982-1984 m.fl. Själv var Anders Diös mycket stolt över vad han åstadkom med Vaksalaskolan i Uppsala, som han byggde 1926-1927. Det skolbygget var också hans första bygge i Uppsala.

Anders Diös verkade också som mecenat i olika kulturella sammanhang och han gav ut ett 30-tal böcker och skrifter av varierande slag som beskrev verksamheten inom ”firman” som han helst av allt kallade sitt företag. I koncernen, som på senare tid kom att heta Diös AB, kvarstod länge ett omfattande fastighetsinnehav, som numera är avyttrat. Diös AB hade också ägarintressen i AB Adeförvaltning, Adeprojekt, Upplandsbetong AB, Dahlströms fastighetsservice AB, Studentstaden i Uppsala, Uppsala Science park, m.fl.

Källa: Anders Diös – Mannen och hans verk, 1986, Dalaförlaget.

Roland Agius skrev 2008 denna text för sin hemsida.