skolasse

Lars-Erik Larsson, ”Sko-Lasse” (1868-1941) startade 1897 ett skoföretag, som senare (1914) blev AB L E Larsson & Co. Men redan 1898 inregistrerades varumärket ”Hästens”, ett fyndigt grepp ur reklamsynpunkt.

Efter bara något år hade företaget ett 30-tal anställda skomakare som var och en tillverkade 8-12 par skor i veckan. Allt arbete utfördes på ackord och arbetstiden sträckte sig inte sällan från 6 på morgonen till 9 på kvällen. År 1899 inköptes en skomaskin, som inte bara ökade produktionen högst avsevärt, utan också gav arbetet på fabriken en industriell prägel.

Den snabba expansionen ledde till att bolaget 1902 köpte en tomt i kv. Heimdal med adress Svartbäcksgatan 42 (senare adressändrad till nr 44) där den stora fabriken så småningom kom att byggas.

Foto: Efraim Stensburg

Foto Efraim Stensburg

Och nu expanderade företaget snabbt. Redan 1910 sysselsatte företaget 250 skoarbetare. Senare, på 1930- och 1940-talen, var Hästens skor en betydande arbetsgivare i staden och sysselsatte då ca 400 arbetare som tillverkade tre gånger så många skor per dag.

År 1905 anskaffades en ny och större uppsättning maskiner som gjorde det möjligt att tillverka skor såväl snabbare som i större omfattning. Detta år betecknades också som en höjdpunkt i företagets utveckling då företaget tillverkade 61107 par skor.

Under tiden för första världskriget expanderade produktionen vid Hästens Skofabrik till nya rekordhöjder. Lars-Erik Larsson accepterade vid krigsutbrottet att leverera skor, kängor och stövlar till såväl den svenska armén som den svenska marinen. 1915 började han också tillverka och sälja stövlar och kängor till den tyska armén.Krigsåren med sina såväl svenska som tyska arméleveranser innebar en radikal förändring av marknadsbilden inom företaget och en kraftig produktions- och lönsamhetsökning.

Lars-Erik Larssons samarbete med den tyska armén under kriget uppskattades inte av alla. Engelska krigsfartyg gjorde allt vad de kunde för att uppbringa de stora partier amerikanskt bottenläder som skeppades över från USA för Hästens räkning.

Hästens interiör 1943 sagerholm

Hästens år 1943. Fota A Sagerholm. UM

Det uppbringade lädret förvarades på Orkneyöarna till våren 1919, då lädret frigavs. Efterfrågan på grovt läder var då om möjligt ännu större än tidigare och tillgången tämligen begränsad, varför dessa ”fördröjda” leveranser kom väl till pass då de slutligen nådde sin beställare.

Under de mycket framgångsrika åren på 1930- och 1940-talen producerade företaget cirka 1 000 par skor per dag och företaget sysselsatte då cirka 400 anställda.

Redan i början på 1950-talet började skoföretaget att känna av den hårdnande konkurrensen utifrån och då främst för damskor. Den konkurrensen var svår och produktionen av skor i Sverige blev mindre och mindre lönsam. Hästens Skofabrik i Uppsala höll ut ganska länge men 1969 tog sagan slut.

Roland Agius

För ett antal år sedan gjorde Ewa Wallner en intervju med Loriz Claesson. Loriz levde ett långt liv och avled år 2002. Hon var född 1907. Hon berättade så här:

Jag satt vid en maskin och sydde den där fina kanten… en annan vikte… Maskinen ställdes om med foten… Lönen var någorlunda. Jag bodde hos mamma och pappa ute i Erikslund. Fem kronor i veckan betalade jag… Jag sparade till en cykel. Det var ju långt till jobbet. Pappa kom hem med en cykel och jag fick betala av på den. Det var långt till fabriken. På vintern fick man gå över kolonierna och på isen över ån. Vi jobba´ mellan sju och fem med middag mellan ett och två. Innan det blev kök på Hästens fick man springa hem och äta. Man var alltid hungrig. Både när man sprang hem och efteråt… Ingen hade mat med sig. Klockan nio var det frukost. Det hade man med sig i termos. Se´n börja´ de koka kaffe i skärningen… Vi satt vid maskinen på kafferasten. Termosen tordes man inte ta fram mer än då. Ibland försökte man men då kom förmannen, tysken Krunke… Sammanhållningen var bra på jobbet. Men vi kunde inte prata. Det dundra´ så. Det var mycket att titta på och hålla ordning på. Jobben kom i lådor. Vi satt i en lång rad. En och en. Flickorna som skärvla´ tillbehör, småflickorna, satt på en sida… Man jobba´ sig upp. Jag börja´ när jag var fjorton år.

(Intervjun hämtad från Industriminnesföreningens broschyr Uppsala Industristaden. Bearbetning och redigering : Lennart Göransson)

 

Klicka här   för en fylligare berättelse om Hästens skor

Klicka här eller på Stensburgs bild ovan för att se fler av hans bilder