Optiken i Uppsala

Den optiska industrin har aldrig varit särskilt väl företrädd i Sverige. Men till skillnad från andra svenska städer kan Uppsala dock visa på en lång historia inom optikområdet. Här återfinns personer som 1700-talsgeniet Samuel Klingenstierna, nobelpristagaren Allvar Gullstrand, far och son Josef Leonard och Gustav Rose, far och son Edvard och Eric Åberg, far och son Willi och Bengt Drömer samt de två företagen Roses Optik och Uppsala Optiska Industri. Tyvärr har denna historia inte lämnat några bestående industriella spår.

Samuel Klingenstierna

Under frihetstiden upplevde naturvetenskaperna i Sverige en guldålder utan tidigare (och senare) motstycke. En av de allra främsta företrädarna var Samuel Klingenstierna, född 1698, som var en akademisk forskare i jämbredd med sin tids främsta. Hans skygghet och extrema självkritik gjorde emellertid att han egentligen aldrig blev så ryktbar som han förtjänade. Av sin samtid betraktades han ändå som den främste inom svensk naturvetenskap, möjligen med undantag för Linné.

Samuel Klingenstierna 1698-1765

Han var i grunden matematiker och som sådan den förste, och under lång tid den ende, som i den rollen nådde europeiskt format. Under åren 1727-31 gjorde han en längre studieresa, besökte olika europeiska universitet och fick kontakt med fler av tidens främsta matematiker. Trots att var borta från Uppsala och ännu inte hade avlagt någon examen så utnämndes han till professor redan tre år före sin hemkomst, tack vare de många rekommendationer han fått.

Sin allra viktigaste vetenskapliga insats gjorde han inom geometrisk optik. Han gick emot Newton och visade att, och hur, den kromatiska aberrationen, dvs. färgspridningen, i optiska system kunde hävas genom att kombinera linser av olika glassorter. Han behandlade också frågan om den sfäriska aberrationen. Senare lämnade han optiken och intresserade sig för elektriciteten och annan experimentell fysik.

Allvar Gullstrand

Uppsalaprofessorn Allvar Gullstrand fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin år

Allvar Gullstrand 1862-1930

1911 för sitt arbete inom oftalmiatrik och optik. Han var läkare och disputerade 1890 i Stockholm på en avhandling som behandlade teorin bakom astigmatism. År 1894 utnämndes han till professor i oftalmiatrik i Uppsala och 1913 inrättades en personlig professur i fysiologisk och fysikalisk optik åt honom.

Hans arbeten behandlar en rad teoretiska problem inom geometrisk optik och skapade bättre förståelse av hur ljuset bryts i ögat. Han utvecklade också ett instrument för att mäta hornhinnans astigmatism och en ny metod för att bestämma ögonmuskelförlamningar. Flera banbrytande arbeten följde, däribland om gula fläcken som han kunde visa var färglös. Han bidrog också till förbättring av

optiska instrument, delvis i samarbete med Zeiss. Den ögonspegel han konstruerade används fortfarande och det var han som införde det numera välkända begreppet dioptri som mått på linsers styrka.

 

Till hans mindre lyckade insatser hör hans envetna ansträngningar att, som medlem i Nobelkommittén för fysik, försöka stoppa Albert Einstein från att få priset för relativitetsteorin som Gullstrand inte trodde på. Han lyckades dock bara att försena det med ett enda år och år 1922 fick Einstein 1921 års pris för en annan insats.

Instrumentmakare J L Rose

Josef Leonard Rose (1830-1896)

J L Rose som ung. Foto Osti. UUB

År 1857 etablerade sig den 27-årige Josef Leonard Rose som ”Mathematisk Physikalisk Instrumentmakare” i Uppsala. Sin första verkstad och bostad hade han på Svartbäcksgatan 30, i kvarteret Lindormen, men redan efter ett par år flyttade han till Drottninggatan där han i omväxlade omfattning tycks ha haft handel, verkstad och förmodligen också bostad i nummer 5, 6, 7 och 8.

Han var född i Nordmark i Värmland, där hans far Johan Fredrik var bruksinspektor i det lilla bruket Mokärnshyttan. Hur han sedan lärt upp sig till instrumentmakare är tyvärr inte bekant för författaren av dessa rader.

Av allt att döma var hans verksamhet framgångsrik. Redan år 1858 utnämndes han till universitetets instrumentmakare och i den rollen tycks han ha verkat parallellt med verkstad och butik. Vid den här tiden hade institutionerna inte några egna verkstäder.

Gustaf Rose

J L Rose hade fem barn. Tre av barnen, August, Emma och Gustav kom att i olika roller arbetade i firman.

Gustav Rose 1867-1930

Gustav tog 1892 över ägandet och ledde sedan företaget i många år. Under denna tid förfogade företaget utöver fastigheten på Drottninggatan också över en verkstadslokal på Bangårdsgatan 13.

Gustav var uppenbarligen också en duktig yrkesman. Han efterträdde sin far som universitets instrumentmakare och utnämndes år 1907 också till Kungliga Vetenskaps-akademiens fysiske instrumentmakare, något som han fick viss ekonomisk ersättning för.

I samarbete med fysikprofessorn Knut Ångström utvecklade och tillverkade han ett instrument som fick internationellt genomslag som standardinstrument, nämligen den s k pyrheliometern. Åt nobelpristagaren Gullstrand utvecklade och tillverkade han försöksmodeller till dennes nya instrumenttyper som senare kom att tillverkas på annat håll. Han biträdde också Gullstrands försök att slipa asfäriska linser.

Firman ombildades till aktiebolag 1909 och utvidgades 1915 med en filial för optiska artiklar på Norrlandsgatan i Stockholm. År 1916 flyttades verkstaden till huvudstaden (och lämnade den finmekaniska verkstaden på Bangårdsgatan 13). Gustav Rose avled år 1930, men i Stockholm, på Norrlandsgatan 5,  fanns fram till 1966 kvar en Instrumentfirma Gustaf Rose, även kallad Scheers verkstad. Instrumentmakare Ragnar Scheer bistod här bl a Radiumhemmet med radioaktiva preparat.

Storsatsning

Länge var Roses en firma som med framgång tillverkade vetenskapliga instrument och sålde optiska artiklar. Men under första världskriget uppstod problem med försörjningen av glasögonlinser och andra slipade optiska produkter. Bland annat den s k krigsmaterielkommissionen visade intresse av att främja tillkomsten av svensk industri inom området. AB J L Rose tog fasta på tanken. Man skaffade kapital genom nyemissioner som höjde aktiekapitalet från 100 000 kr till 600 000 och så småningom beviljades man (troligen) också ett manufakturförlagslån på 100 000 kr. Företaget skaffade lokaler på Fabriksgatan 6 och Svartbäcksgatan 47, dvs i kvarteret Blanka, samt investerade i maskiner för slipning av linser.

I sliperiet på Fabriksgatan. Foto: Sagerholm


Kvarteret Blanka. Pilarna visar Roses fastigheter.

Viss tillverkning av glasögonlinser och möjligen också kikare kom igång, men redan år 1920 gick AB J L Rose i konkurs och tillgångarna bjöds ut på auktion i februari 1921.

Edvard och Eric Åberg

Edvard Åberg 1856-1943 UM

Mot slutet av första världskriget, år 1917, lade bageridirektören Edvard Åberg ner sin bageriverksamhet. Vidare sålde han sitt omfattande bestånd av fastigheter. Det på detta sätt frigjorda kapitalet satsade han på optikindustrin. Redan tidigare hade han som delägare och styrelseledamot trätt in i Roses. Efter konkursen förvärvade han konkursboet, inklusive de två fastigheterna i kvarteret Blanka, för att tillsammans med Gustaf Rose och järnhandlare Karl Wolrath driva verksamheten vidare. De förnyade också maskinparken och enligt tidningsuppgifter uppgick den samlade satsningen till 750 000 kr, en för denna tid ansenlig summa.

Tillverkningen startade med ny fart 1922 och bestod inte bara av glasögonlinser utan också av kikare. Tillverkningen byggde på en beställning från svenska försvarsmakten på 1300 kikare (à 150 kr). Gissningsvis slipades linser och prismor medan metalldelarna legotillverkades på annat håll.

 

Redan 1924 lades emellertid kikartillverkningen ned och företaget koncentrerade sig på glasögon. Utöver fabriken fanns de två affärerna, i Uppsala och i Stockholm, samt en grossiströrelse.

Inledningsvis var Gustaf Rose chef för företaget. Så småningom (troligen år 1930 då Rose avled) tog Edvard Åberg över ledningen med sonen Eric Åberg som teknisk ledare. År 1934 skildes fabriken från Roses optiska affär och drevs vidare under namnet Uppsala Optiska Industri.

År 1937 förvärvade Willi Drömer grossiströrelsen och även namnet Uppsala Optiska Industri. Drömer var född i Rathenow i Tyskland år 1903. Han lämnade Tyskland efter första världskriget och arbetade ett antal år inom optikområdet i Italien och Frankrike. Så småningom hamnade han i Göteborg och inom ett företag i optik. Där fann han också sin hustru Elin.

Edvard Åberg övertygade honom om att komma till Uppsala och han blev ansvarig för grossiströrelsen. Edvard och hans son Eric fortsatte att driva Roses butiker i Stockholm och Uppsala men år 1963 avvecklades sliperiet och butikerna såldes.

Uppsala Optiska Industri – Drömer

Den grossiströrelse som Willi Drömer förvärvat omvandlades 1937 till ett aktiebolag med den från ättiksfabriken välkände Bruno Knebel som ordförande. De första åren svarade försäljningen av importerade glas och bågar för den största delen av omsättningen, men den kompletterades av slipning av glasögon. Utöver det tillverkades glasögonfodral i stor skala. Grossistdelen hade även försäljning av kikare, barometrar, hygrometrar, termometrar samt så kallade väderlekshus. Under kriget var varubristen stor. Tack vare Willis goda kontakter med andra företag i Europa och samarbetet med Roses sliperi kunde man dock fortsätta att leverera till sina kunder. Efter kriget blev Italien de viktigaste leverantören tillsammans med Frankrike. Från Italien kom Ratti-bågarna med de s k Reflectostängerna. Dessa bågar gav till stor del den ekonomiska ryggraden.

År 1946 redovisade man 40 industriarbetare. Företaget låg på det som då var S:t Göransgatan 4, men som idag har blivit Botvidsgatan (Kvarteret Håkan).

På S:t Göransgatan år 1945. Foto: G Sundgren. UM
På S:t Göransgatan år 1945. Foto: G Sundgren. UM

 

År 1951 flyttar företaget till det nybyggda hantverkshuset på Storgatan 30 (idag hotell Park Inn) där man huserar i de två översta våningarna.

Storgatan 30

År 1954 kommer Willis son Bengt in i företaget och man expanderar med filialer i Stockholm, Malmö och Göteborg samt lite senare även i Umeå. Tillverkningen vidgas till att också omfatta slipning av mineralglas efter recept, inte minst dubbelfokalglas. År 1957 installeras den första maskinen för färgning av mineralglas och vakuumbehandling av glas blir en viktig verksamhet. Man kunde nu få solglas i sina ordinarie glasögon. Det tillverkades också TV-glas som var behagliga att ha vid TV tittande.

Beskiktning på Storgatan. Foto: A Johansson. UM

År 1965 är man först i Sverige med att tillverka glasögonglas i plast och då främst glas till starropererade personer. Denna tillverkning växer senare till att omfatta alla typer av glas.

Vakuumbehandlingarna fortsatte att växa i omfattning och Uppsala bokhantverks lokaler våningen under köptes in. Coatingavdelningen som den nu benämndes kunde, från att ha legat på annan lokal i stan, sammanföras med övrig verksamhet i huset och utökas med flertal maskiner för ändamålet.

År 1969 tar Bengt Drömer över ledningen och hela ägandet av företaget, som nu har 85 anställda varav ca 70 i Uppsala och resten vid filialerna.

I början av 1970-talet avvecklas den del av grossistverksamheten som inte hade något med glasögon att göra och företaget renodlades till att vara producent och grossist inom glasögonoptik.

År 1976 togs ett nytt stort steg. Man lämnade lokalerna i Hantverkshuset för att flytta till nybyggda och specialanpassade lokaler vid Seminariegatan 31. Här fick man stora ytor, 2400 kvm. I samband med flytten köptes en helt ny maskinpark in, där företaget var först i Europa med de revolutionerade maskinerna. Sliperierna var de modernaste som fanns på marknaden och Uppsala Optiska Industri tillsammans med tillverkaren, Loh Optikmaschinen AG, utvecklade och förfinade många av de maskiner som användes. Uppsala Optiska Industri blev en förebild för tillverkning med dessa maskiner och maskintillverkaren använde företaget som visningsobjekt till presumtiva maskinköpare.

Personalstyrkan utökades till som mest 120 personer. Företaget datoriserades allt mer och filialerna behövdes inte längre utan avvecklades i rask takt.

Den egna produktionen blev allt viktigare och av den totala omsättningen på 23 miljoner kr svarade den nu för två tredjedelar.  Den återstående tredjedelen utgörs av grossistförsäljning av bågar och då i första han Rodenstockbågar samt lagerglas. Sliperiet producerade nu cirka 800 mineralglas och ungefär lika många plastglas om dagen.

Ungefär vid denna tid gjorde man en presentationsbroschyr. Här nedan visas några bilder ur broschyren. Klicka här för att ladda ner hela broschyren i PdF-format.

År 1987 firas firmans 50-årsjubileum ute på Skarholmen med en stor personalfest tillsammans med inbjudna gäster från bl a Rodenstock. Läget är nu mycket gott och företaget har ungefär en fjärdedel av den totala marknaden i Sverige för glasögonoptik.

 

Nu görs det stora investeringar i nya coatingmaskiner från Balzer som anses vara de bästa på marknaden och som är samma maskiner som företagets huvudleverantör Rodenstock använder sig av. Detta gör att man får bruka Rodenstocks märkesnamn för alla coatade produkter som då heter det samma oavsett om de tillverkats i Tyskland eller i Uppsala. I dessa maskiner tillverkas Superantireflex, en högteknologisk beläggning som håller 99% transmission.

Ledningen. Från vänster personalchef Ann Drömer, ekonomichef Per Westberg, Bengt Drömer VD, inköpschef Leif Andersson, och produktionschef Stefan Wikestedt

Rodenstock

År 1990 ligger företaget på topp, men Bengt Drömer börja fundera över företagets framtid den dag han vill dra sig tillbaka. Han kommer överens med sin huvudleverantör att sälja företaget till dem och Rodenstock blir nya ägare. Bengt sitter sitter kvar ytterligare en tid som VD innan han lämnar över.

År 2002 vill Rodenstock centralisera sina tillverkningsenheter och all producerande maskinell utrustning tas över av den tyska delen av Rodenstock. Lokalerna på Seminariegatan blir för stora för enbart ordermottagning och inslipning förutom rena administrativa delar och en flytt i december 2002 till Fålhagsleden 61 görs. Här blir det även namnbyte till Rodenstock Sverige AB.

Verksamheten slimmas och datoriseringen gör att leveranser av produkter från Tyskland går lika snabbt som från den svenska delen. Därför behövs inte längre några lagerglas eller bågar i Uppsala och verksamheten krymper ytterligare. Vidare har många optiska butiker blivit kedjebundna och får direktleveranser från leverantör – Rodenstock Tyskland. Lokalerna blir för stora för ändamålet och en flytt är åter på tapeten. Det är nu januari 2018 och det bär av till Edsbrogatan där företaget nu (2020) befinner sig. Personalstyrkan utgörs idag av knappt 20 personer.

Till sist några bilder av Sture Carlsson, hämtade från föreningen Företagens historias samlingar.

Källor:

Carl-Edvard Åberg
Ann Drömer

Leif Andersson
UNT

Broschyr från Uppsala Optiska Industri

T. Hedberg