Idag är det inte så uppenbart varför det nya bostadsområdet i den centrala stadens södra del fått namnet Industristaden. Går man däremot tillbaka några år inser man att stadsdelsnamnet är välfunnet och att det är ett sätt att hedra alla dem som byggde upp och arbetade i de industrier som en gång fanns här. En av dessa var FABRIKS AB OSMUND. Företaget verkade i Uppsala under drygt ett halvsekel och växte successivt till att bli en kvalificerat företag med en omfattande export. När det år 1947 flyttade till Kungsängen sysselsatte det 50 arbetare.

Hur det började

Så här skriver Roland Agius i sin bok Industristaden Uppsala:

Ursprunget till Osmunds Fabriks AB, återfinns i Svenska Frihjulsnavfabrikens Mekaniska Verkstad som tillverkade frihjulsnav åt såväl Nymans Verkstäders som Josef Eriksson Cykelfabrik.

1912 ombildades företaget till Fabriks AB Osmund av en ingenjör Siden tillsammans med bagarmästare Carl Åberg och direktör Arvid Hedfors med den senare som verkställande direktör.

arvid hedfors verkstadsche 1905-1908 (jmf osmunds) just

Arvid Hedfors

Successivt ändrades produktionen och i mitten av 1910-talet bestod företagets huvudsakliga tillverkning av olje- och gaseldade industriugnar, härdugnar, smidesugnar, blåsmaskiner och nitrit-värmeugnar. Osmunds tillverkade också lokomotivhjulringar, evakuerings­ventiler, högtrycksfläktar, transportrullar till brädgårdar m.m. År 1936 infördes i produktionsprogrammet en patentskyddad tillverkning av temperatur­regulatorer, som marknadsfördes under namnet ”FABO”.

Osmunds hade under en lång följd av år, från 1927 till 1953, en synnerligen expansiv period med ingenjör Karl Einar Lundberg som verkställande direktör i företaget. Som sådan efterträddes han av sin son och namne. På 1950-talet hade företaget ett 70-tal anställda som på 1970-talet hade ökat till något över 100 man. 

Många av fabrikens produkter exporterades till de flesta av Europas länder, men också till länder i Sydamerika, Asien och Afrika.”

Lokaler

Företaget höll till att börja med till i lokaler i hörnet av Svartbäcksgatan och Fabriksgatan. I takt med att tillverkningen ökade krävdes nya och större lokaler och 1918 flyttade företaget in i då nya fabrikslokaler på Norra Kungsgatan 6-8 (sedermera Adilsgatan 5-7) i Svartbäcken. 1947 var det dags för nästa flytt, den här gången till nybyggda lokaler på Sågargatan 9-11 i Kungsängen.

Läs vad Franzén och Ejdesjö skriver om Osmunds byggnader i sin rapport om Uppsalas Industribyggnader. Klicka här.

Fabriken på Adilsgatan år 1935. Foto Axel Sagerholm. UM

Fabriken på Adilsgatan år 1935. Foto Axel Sagerholm. UM

Slutet

Inför ett generationsskifte beslöt ägarfamiljen Lundbergs år 1976 att sälja Osmunds till ett företag med namn Tabo Industriugnar i Stockholm. Detta företag konstruerade och sålde ugnar, speciellt krematorieugnar. Osmunds var då fortfarande ett lönsamt företag och hade 66 anställda. Året därpå övertog Tabo också AB Gränges Engineering som ett par år tidigare övertagit tre andra företag inom ugnsbranschen – E Eriksson Maskin AB, Electrolux Wascator i Alingsås och Ugnsbyggnadsbyrån i Växsjö. Tabo har nu sammanlagt ca 290 anställda. År 1978 beslutar företaget att rationalisera och slå ihop de fem enheterna och koncentrera verksamheten till en plats, nämligen Uppsala där den största tillverkningsenheten låg. Man skulle samtidigt skära ner antalet anställda, främst minska antalet tjänstemän, och planerade att efter omställningen ha 176 anställda. Uppsala kummun visade stort engageman för att få företaget till kommunen och avgörande för beslutet var att kommunen köpte företagets fastighet och gav ett lån för att bygga ett nytt kontorshus. Bolaget bytte samtidigt namn till Ugnsbolaget Tabo AB (UTAB).

Den vikande stålkonjunkturen kombinerat med de problem som orsakats av flytten gjorde att UTAB snabbt hamnade i svårt läge och förlusterna hopade sig. Redan i december 1979 inställde man betalningarna och 1980 var konkursen ett faktum. Ett 90-tal anställda förlorade sina arbeten och Uppsala var ett fint industriföretag fattigare.

Det som främst finns kvar av äventyret är företaget Crematec i Skultuna. Det har nämligen sina rötter i Tabos krematorieugnsverksamhet via en komplicerad följd av affärer. Se Crematecs historia.

Osmund varumärke

Osmunds ”varumärke”

Owe Hedin berättar

Klicka här  för att höra (och se) Owe Hedin berätta om sin tid på Osmunds.

En beskrivning från 1920-talet

En kompletterande bild och en bild av hur företaget kunde beskrivas på 20-talet får den som läser en artikel i skriften Svensk Industri i Ord och Bild nr 22 (1922).

Här framhävs speciellt den roll som Arvid Hedfors spelade som konstruktör och direktör. Hedfors var född i  1878 och avled 1943. År 1905 patenterade han tillsammans med A. Wesström en bromsanordning vid frihjulsnav. Åren 1905 – 08 arbetade han vid Uppsala Separator som verkstadschef. År 1907 uppfann han en separatorkula (Favorit). År 1912 deltog han starten av  Osmunds. År 1928 lämnade han Osmund och flyttade  till Tierp där han startade en tillverkning av skärprullar för pappersmasseindustrin (Stenborgs Gjuteri). Omkring 1933 fick han patent på Ewartskättingen och flyttade till Arboga.

Artikeln från 1922 börjar så här:

osmunds 001b

 

Klicka här för att ladda ner hela artikeln i PdF-format.

Ett par verkstadsinteriörer från 1935 och en av Osmunds produkter:

Fota A Sagerholm. UM

Fota A Sagerholm. UM

 

Fota A Sagerholm. UM

Foto A Sagerholm. UM

 

En härdugn

En härdugn

 THbg